Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1940 - Langlet, Emil: Sydosteuropa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sydiisleuropä
terligare tilltras^lacle läget : en ny tysk framstöl mot Rumänien i syfte alt
utverka väsentligt ökade oljeleveranser. Den föranleddes synbarligen av
den mycket trängande oljenöd i vilken Tredje Riket måste befinna sig,
sedan förhoppningarna om rikliga oljeleveranser från Ryssland slagit fel
och även de rumänska leveranserna icke uppfyllde vad som lovats i
avtalet från mars 1939. Aktionen föregicks av nya rykten om ett ryskt
angrepp och supplerades med uppgifter om tyska truppkoncentrationer i det
av Sovjet besatta Ostgalizien. Om Rumänien gåve vika för de tyska
oljekraven, skulle Tyskland emellertid kunna lämna Rumänien en garanti mot
ryska angrepp eller rent av ordna med en gemensam tysk-rysk garanti för
rikets integritet. Det är naturligtvis svårt att kontrollera i vad mån denna
förklaring är riktig; den verkar emellertid mycket plausibel och gör det
sannolikt, att allt tal om en rysk aktion mot Rumänien i själva verket är
en typisk tysk nervkrigsmanöver.
I vad mån Rumänien gått in på de tyska förslagen kan ännu icke
fastställas; ett faktum är, att hela oljeproduktionen, som till övervägande del
härrör från engelsk-holländska, engelska och fransk-belgiska företag lagts
under regeringskontroll.
Och under alla omständigheter kunde Rumänien gå till
Balkankonfe-rensen med ett trumfkort på hand. Om kollegerna i Balkanförbundet skulle
vilja förmå landet att i den sydosteuropeiska solidaritetens intresse göra
långt gående eftergifter till de revisionistiska makterna, så kunde
Rumänien som alternativ uppställa möjligheten att gå sin egen väg — med
tyskrysk garanti.
Vad som utspelades bakom Belgrad-mötets kulisser är icke bekant. I
varje fall blev varken revisionsproblemet eller det sydosteuropeiska
blocket över huvud omnämnt i de officiella meddelandena. Slutkommunikén blev
ganska intetsägande. Den fastslog naturligtvis förbundsmedlemmarnas
intresse av fredens bevarande odh tililkännagav deras uppriktiga önskan att
vidmakthålla sina vänskapliga relationer till grannstaterna i en anda av
ömsesidig förståelse och fredligt samarbete. De enda konkreta uppgifterna
gälla Balkanpaktens förlängning på sju år och ett närmare ekonomiskt
samarbete mellan medlemmarna.
Om förhållandet till stormakterna sades inte ett ord. I Italien måste
man med någon besvikelse noterat den på konferensen tydligt
manifesterade tendensen "Balkan åt Balkanfolken"; i Tyskland försökte man under
påståendet att Belgradmötet innebar ett nederlag för England (!) dölja sin
missräkning över Balkanmakternas goda sammanhållning, som gäckade
Berlins begär att "söndra och härska". Både västmakterna och Italien
saknade nog en klart sovjetfientlig resolution på Belgradmötet. Att detta dock 157
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
