Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1940 - Örne, Anders: Uppsalafilosofin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slutsatsen. För oss andra är det obegripligt, att någon kan påstå, att frihet och
självbestämningsrätt icke äro handfasta realiteter. I varje fall vill väl ingen
svensk vetenskapsman på allvar påstå, att det är likgiltigt, om man lever i
ett samhälle av den nordiska typen eller i den ryska statliga tvångsanstalten
— från vår synpunkt en blandning av fängelse och dårhus. Hur kan det
då på samma gång sägas, att friheten är en illusion?
Människovärde är också ett mycket svårutrett begrepp eller snarare ett
komplex av begrepp, föreställningar och sociala regler. Men icke är det
svårt att se skillnad på ett samhälle, där individens värde erkännes och ett,
där det förnekas. Kanske äro ej heller uppsalafilosoferna ur stånd att
konstatera denna skillnad? Men då är det ju nonsens att kalla
människovärdet för en illusion.
Vad rätten angår har jag hört och sett professor Lundstedt utveckla, att
det överhuvud icke finnes någon rätt utom den, som är utfärdad av
statsmakten i form av lagar och upprätthålles med tvångsmedel och straffhot.
Det förefaller mig nu, som om även den s. k. positiva rätten enligt
Hedenius skulle falla under Hägerströms sammanfattande benämning
vidskepelse. Har jag kanske missuppfattat framställningen på denna punkt? Det
skulle vara av stort intresse att få den saken närmare belyst. Att rättssatsernas
socialt betydelsefulla funktion — att utgöra ett säkert vanesystem i det
samhälleliga umgänget — erkännes i hans artikel, är ju glädjande. Men kunna
verkligen dessa rättssatser se ut hur som helst? Är statsmakten den ende
normgivaren och spelar icke ett naturligt rättsmedvetande, byggt på
nedärvda mänskliga instinkter och egenskaper i förening med hopad
erfarenhet, någon roll? Blir rätten rätt först då staten stiftar en lag för att
definiera vad som i ett visst fall är rätt? Existerar den icke i själva verket
före lagen — som en utvecklingsprodukt ur det mänskliga samlivet — för
att, när förhållandena mognat, konfirmeras av staten? Själv har jag den
bestämda övertygelsen, att jag sett rätt skapas inför mina ögon i de fria
och frivilliga organisationerna, och att denna rätt ofta gäller för mer än
statens lagstiftning, i vilken den dock ibland upptagits i form av särskilda
under organisationernas medverkan tillkomna speciallagar. Rätten
framgår med andra ord i ett demokratiskt samhälle ur överväganden och
erfarenheter bland människorna själva.
Att säga att allt vad staten bestämmer är rätt och att det, på vilket staten
icke har satt sin hallstämpel, alls icke förtjänar detta namn, medför en
mycket tråkig konsekvens. Som känt torde vara, har den ena staten efter
den andra antagit en skepelse, som icke var förutsedd och knappast ens
kunde anas, då uppsalafilosofins rättsteorier grundlades. De diktaturstyrda
staterna ha blivit ett slags väsen med självständig existens, som icke beror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
