Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1940 - Gårdlund, Torsten: Den nationella väckelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den nationella väckelsen
ning fått kraft och insikt att sköta ett sådant värv. Denna grupp har svarat
för formuleringarna, ordsvallet, svassigheten. Deras antal har varit stort,
men de tankar som det gällt att kläda i ord ha dessvärre varit få. De
stämningar mot vår socialpolitiska "idyll", vårt "folkhem", som vävts in i
kritiken mot regeringen, synas oftare ha utgått från litteratörerna än från
politikerna inom den nationella väckelserörelsen. Ära, mod, plikt, offer —
man har haft större vana att ge litterär form åt sådana värden.
Levnadsstandard, trygghet, socialvård — sådant är trivialiteter, begrepp som i
denna andens värld synas stå lågt i kurs.
Representanter för den nationella väckelserörelsen ha givit uttryck åt
stora förhoppningar om att samla folket under sitt banér, att skapa en
handlingskraftig politisk rörelse vid sidan av de vanliga partierna. Vid en
realistisk bedömning förefalla utsikterna till sådana framgångar ytterligt
små. Som ovan påpekats finnas mycket stora politiska motsättningar
mellan olika grupper inom oppositionen. Den saknar anslutning bland
arbetare och bönder, d. v. s. bland folkets övervägande majoritet. Det synes
exempelvis otroligt, att de socialdemokrater, som under det finska kriget
haft en annan gradering av sin utrikespolitiska uppfattning än regeringen,
önska kvarstå i en nationell rörelse, dominerad av extrema högerelement,
vilka alltmera ohämmat blåsa till strid mot arbetarrörelsen och dess
representanter i regeringen. Många av de personer, som tillhöra de ledande och
mest aggressiva inom oppositionen, skulle förefalla ganska orimliga i en
ansvarig politisk organisation. Över dessa representanter vilar en doft av
personlig säregenhet, som ej brukar predestinera till ledande poster i staten.
Att de "starka män", som under de senaste månaderna efterlysts för att
skapa en dugligare ledning av nationen, skulle kunna utgå ur samfundet
Nordens Frihet är ganska osannolikt. Var och en som försöker att med
sådana namn konstruera en ministerlista når ett på det hela taget ganska
komiskt resultat. Det stora inslaget av tillfällighetspolitiker gör det också
troligt, att verksamheten på längre sikt blir svår att upprätthålla. Det kanske
mest avgörande förhållandet är att den nationella rörelsen saknar ett
positivt program. Dess syftemål uttrycka ingenting nytt eller egenartat, de
kunna i sin princip icke uttryckas på annat satt än vad som skett i
regeringens deklarationer. Ty man kan knappast i ett oppositionsprogram som
enda egen linje fastslå, att man är beredd att ta större risker i sitt
utrikespolitiska uppträdande än regeringen. Efter vad man hittills sett av rörelsens
kampmetoder synes den dessutom genom sitt eget uppträdande göra sig
alltmera omöjlig. Det är att vänta, att den så småningom faller på eget grepp.
Torsten Gårdlund 197
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
