Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1940 - Fredriksson, Karl: Inrikeskrönika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inrikeskrönika
enligt socialstyrelsens index, levnadskostnaderna stigit möd 14 procent,
livsmedel, bränsle och lyse med hela 20 procent. Denna senare post utgör
en mycket betydande del i folkpensionäremas budget. Var och en begriper
att här skett en avsevärd reell försämring, utan att våra socialreaktionärer
behövt lägga två strån i kors. Här talar starka skäl för en direkt
förbättring. Statsmaktörna har icke nu ansett sig kunna gå med på en
kompensation — en motion härom förelåg från kommunistiskt håll — men fortfar
dyrtiden, tränger sig kravet fram med saklighetens och skälighetens hela
styrka. Vårt parti kan icke gärna gå förbi det och låtsas om ingenting. Där
svårigheten redan nu blir alltför tryckande, bör det vara en skyldighet
närmast för kommunerna att justera pensionärernas standard. Lagen om
kommunala pensionstillskott ger en justeringsmöjlighet, som det nu kan vara
värt att påminna om.
En öppen och klar tillbakamarsch på det socialpolitiska området bar
an-trätts av Stockholms stad — under socialdemokraternas lojala medverkan
— genom beslutet om höjning av legosängsavgifterna. För detta beslut finns
vissa rimliga argument. Den billiga sjukvården är en förmån som utgår
till alla, vilka utnyttjar allmän sal. Det är icke sagt att alla dessa behöver
den hjälp som den billiga värden utgör. Många har säkert xåd att betala.
Men hela argumenteringen för återtåget på den billiga sjukvårdens
område — det finns också sjukkaBseargument — uppväger knappast skälen
däremot. God och lättåtkomlig sjukvård är vad man kallar "räntabel"
socialpolitik. Den lönar sig ur folkhälsans synpunkt. Hela vår socialpolitiska
syftlinje under de år som gått har ju avsett att göra hälsovård och sjukvård
mera lättåtkomlig för alla. Den utveckling man låtit förmå sig att gå med
på i Stockholm går pä det hela taget stick i stäv mot vårt partis
socialpolitiska huvudlinje.
Nu mäler förebuden, att landstingen är pä väg åt samma håll, och att
våra partivänner där känner en viss dragning att följa i stockholmarnas
spär, detta så mycket hellre som landstingen i regel är fattigare än
Stockholms stad. Men föredömet frän Stockholm är dåligt och förtjänar icke att
följas. Det är då bättre och i längden sundare att låta det svida ännu litet
hårdare för den bärkraftiga huvudmassan av folket. Det kan ju komma en
gräns, där man vägrar att ta på sig mera, och där man över huvud taget
upphör att resonera. Oviljan mot skatter och pålagor är naturlig, också
bland den stora massan av arbetarrörelsens folk. I vår politiska
självuppfostran bör dock ingå att så långt möjligt hålla stånd mot denna
mänskliga svag’het, som nu utan alla tvivel kommer att spelas ut för socialpolitiskt
reaktionära syften.
200 Karl Fredriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
