Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1940 - Östlind, Anders: Nordiskt ekonomiskt samarbete i krigstid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anders Östlintl
land, medan Danmark skulle lämnas utanför. Detta betyder icke, att det ej
heller finns plats för Danmark i det ekonomiska samarbete, som här skall
diskuteras. Tvärtom har Danmark såväl möjligheter att göra en värdefull
insats — vilket framgår av det följande — som intresse av att ge sin
medverkan. Det finns nämligen anledning tro, att ett eventuellt angrepp från
söder mot Skandinavien delvis skulle gå över Danmark. Allt som minskar
risken för ett dylikt angrepp, och hit får räknas det bidrag som från danskt
håll kan ges till stärkandet lav den nordiska ekonomiska
försvarsberedskapen, förbättrar följaktligen Danmarks chans att vid stormaktskrigets slut
kvarstå som självständig stat. Danmark har intresse av att deltaga också
därför, att det nordiska ekonomiska samarbetet sannolikt skulle leda till
att den svåra danska arbetslösheten minskades.
Utrymmet för det nordiska samarbetet får icke begränsas av finansiella
hänsyn. Detta skulle undvikas, om kostnaderna för de åtgärder, som anses
nödvändiga för det gemensamma målet, efter mönster från det
engelskfranska fördraget fördelas mellan de olika länderna i viss proportion, t. ex.
så, att Sverge bär 60 proc. av kostnaderna samt Norge och Finland vartdera
20 proc. Härigenom bleve det möjligt att vidtaga sådana åtgärder för
stärkandet av den gemensamma försvarsberedskapen, som förut underlåtits,
därför att kostnaderna skulle fått bäras av ett land ensamt medan åtgärderna i
första hand kommit att gynna de övriga länderna.
En av de största luckorna i den nordiska försvarsberedskapen är den
stora sårbarheten vid blockad, i synnerhet om blockaden genomfördes
efter det Danmark underkuvats. Under denna förutsättning skulle det
troligen bli omöjligt att utnyttja de svenska västkusthamnarna för handeln
med utlandet, och det är möjligt, att även de norska hamnarna vid
Skagerack och Oslofjorden skulle kunna blockeras. I varje fall skulle
sjöfarten i Skagerack bli mycket riskabel, och fartyg, som till äventyrs
skulle söka sig till de nämnda norska hamnarna, skulle vara tvungna att
ta sig fram inomskärs på den norska sidan. I normala fall kunna mindre
fartyg, t. ex. typiska kolfartyg, gå denna väg, men för stora fartyg, t. ex.
moderna tankfartyg, är passagen riskabel. På flera ställen är farleden
sådan, att varje fartyg måste ta lots, och bristen på lotsar och svårigheten
att hastigt utbilda skickliga lotsar är ett hinder för inomskärstrafiken.
Lots-bristen är f. ö. redan aktuell. Därtill kommer faran för flygangrepp på
fartygen i Skagerack om angriparen satt sig fast i Danmark. Det torde
därför vara klokast att räkna med att sjöfarten på de norska hamnarna vid
Skagerack och Oslofjorden i det tänkta blockadfallet måste inskränkas till
ett minimum. I så fall skulle så gott som hela den finska, svenska och
206 norska handeln med icke-nordiska länder behöva dirigeras över andra
Tiden 4 . 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
