Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1940 - Östlind, Anders: Nordiskt ekonomiskt samarbete i krigstid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iSordiskt ekonomiskt samarbete i krigstid
norska hamnar. Men dessa hamnars och deras tillförselleders kapacitet
torde vara alldeles otillräcklig för en sådan extra belastning.
Vid en optimistisk kalkyl kan man kanske räkna med att endast de norska
hamnar, som ligga mellan Kristiansand och Fredrikshald, skulle ligga
inom den egentliga farozonen vid den tänkta blockaden. På dessa hamnar
kom år 1937 ej mindre än 67,4 proc. av det totala norska importvärdet och
56,4 proc. av det totala norska exportvärdet (för egna varor). Dessa siffror
klargöra, vilka svårigheter, som skulle uppstå för de nordiska länderna, om
dessa bleve helt beroende av norska hamnar utanför farozonen: det är
optimistiskt att tro, att icke bara den norska utan också den svenska och
finska utrikeshandeln skulle kunna upprätthållas vid tillnärmelsevis
nuvarande omfattning, om den måste dirigeras över dessa hamnar, vilka normalt
svara för blott en tredjedel av Norges import och mindre än hälften av dess
export.
De nämnda uppgifterna över import- och exportvärdets fördelning på
hamnar äro icke så intressanta i detta sammanhang som uppgifter över
fördelningen av importens och exportens kvantitet. Kvantitetsuppgifter ha
icke stått till författarens förfogande. Antages det, att den norska
utrikeshandelns kvantitet fördelar sig på samma sätt som dess värde mellan de
två grupper av hamnar, som här urskiljas, skulle 1937 års import över
hamnar utanför farozonen ha utgjort 2,5 milj. ton. Till jämförelse kan
nämnas, att Norges totala införsel år 1937 uppgick till 7,7 milj. ton och
Sverges till 15,2 milj. ton, medan Finlands införsel, för vilken ingen
kvantitetssiffra publicerats, torde ha uppgått till omkring 5 milj. ton, i allt 27—
30 milj. ton, eller 11—12 gånger så mycket som den normala importen
över norska hamnar utanför riskzonen.
En liknande beräkning över exportkvantiteten leder till, att denna för de
"blockadfria" norska hamnarna uppgick till omkring 2,3 milj. ton norska
varor år 1937, vartill får läggas över Narvik transiterad svensk järnmalm
på 7,6 milj. ton, tillsammans nära 10,o milj. ton. Den totala exporten från
Sverge var samtidigt 23,5 milj. ton, från Norge 5,2 milj. ton och från
Finland 6,8 milj. ton, eller i allt 35—37 milj. ton.
De hamnar, som närmast skulle komma ifråga för att ombesörja den
svenska och finska utrikeshandeln i det tänkta blockadfallet, äro Narvik,
Trondheim och Bergen. Av dessa är Narvik en typisk malmexporthamn utan
den utrustning, som är nödvändig för lossning av massgods. Enligt uppgift
i det år 1936 av Kommerskollegium avgivna utlåtandet över
försvarskommissionens betänkande ägde Narvik icke större lossningskapacitet
beträffande massgods, t. ex. stenkol, än 600 ton per dag. För lossning av
styckegods fanns endast en kran. Trondheimsfjordens hamnar ha också relativt 207
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
