Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1940 - Wellander, Erik: Bottenskola eller enhetsskola?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liottenskola eller enhetsskola?
nande skolformen icke med missunnsamma blickar följa hans gång till den
mottagande skolformen. Det är icke den ena eller andra skolformen, som
har anspråk på barnen, det är barnen, som ha anspråk pä en skolform,
vilken ger dem en efter deras anlag avpassad utbildning. Den konkurrentsyn
på andra undervisningsanstalter, som fördunklar blicken på vissa lärare,
är raka motsatsen till enhetsskolans syn på saken.
Ett annat skäl som frän bottenskoleivrare ofta anföres mot en övergång
till högre skola före folkskolans slut är det, som i bilagan till
flickskolesakkunnigas betänkande (Sv. off. utredningar 1939: 39, s. 72) framföres
av överläraren Frida Härner: "Folkskolans lugna arbete förryckes genom
oupphörliga uppdelningar av klassavdelningar och därav följande
störningar i undervisningen." Bottenskolan måste lämnas "obruten". Blir
folkskolan alltså obligatoriskt sjuårig, så måste denna sjuåriga skola lämnas
obruten, blir folkskolan som i de stora kulturländerna åttaårig, så måste
denna åttaåriga skolas enhet respekteras, o. s. v. Det kräves en obetingad
respekt för bottenskolan, men ingen hänsyn tages till övriga delar av
skolsystemet, och ingen hänsyn tages till barnen i dessa. Denna syn på saken står
naturligtvis i skarpaste strid mot den nationella enhetsskolans idé.
Flera exempel skulle kunna andragas för att belysta motsättningen mellan
bottenskolans och enhetsskolans program. De redan anförda torde dock
med tillräcklig tydlighet visa, hur stel och byråkratisk bottenskoledoktrinen
är i sin strävan till tvång och likriktning, och hur genomskinligt klar
problemställningen blir, om endast till grund lägges det rätt fattade
begreppet enhetsskolan.
Här i Sverige förryckas alla reformsträvanden på skolans område
därigenom att man i bottenskolekretsar icke vill taga i sikte enhetsskolan,
det alla skolformer på alla stadier omfattande nationella skolsystemet, utan
endast en del därav, barndomsskolan. Och barndomsskolan kan man icke
tänka sig i annan gestalt än den historiskt givna formen av sexårig
odiflfe-rentierad folkskola. Vår folkskola är nu sjuårig, men med seg konservatism
fasthåller man dess sex första klasser som den enhet, på vilken all högre
utbildning måste byggas. Folkundervisningskommittén hade klart för sig,
att den sexåriga folkskolans kurser voro alltför sammanpressade, och såg
räddningen i kursernas utbredning över alla klasserna i den sjuåriga
folkskola, som var framtidsmålet och vars kursplan står icke blott som första
normalplan utan som idealplan i folkskolans undervisningsplan, men nu
måste av hänsyn till bottenskolans intresse den sjunde klassens kurs läggas
som en fortsättningsskolkurs löst ovanpå de sex klassernas enhetskurs.
Man talar om hänsyn till olika anlag och om begåvningarnas tillvarata- 223
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
