Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1940 - Wellander, Erik: Bottenskola eller enhetsskola?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik W^ellandfr
gande, men man vill icke lägga undervisningen till rätta för begåvningarna
förrän de passerat den sexåriga barndomsskolan i hela dess längd, och dä
är rätta tiden försutten. De barn som visa sig lämpade för högre studier
och de som av sina anlag hänvisas till praktiskt arbete kunna icke så
länge undervisas gemensamt, utan att både de mera studiebegåvade och de
andra hämmas i sin utveckling. En differentiering redan på
barndomsskolans stadium är och förblir därför en oeftergivlig fordran på varje
enhets-skoleorganisation, som verkligen vill taga tillvara begåvningarna och ge
både dem och övriga barn den bästa utbildning som kan åstadkommas.
De svårigheter, som möta en förnuftig skolreform här i Sverige, härleda
sig som synes från den omständigheten, latt bottenskolan gjorts sexårig.
Ser man tillbaka på alla dessa svårigheter och på alla de fruktlösa försök,
som gjorts att röja dem ur vägen eller att begränsa dem eller att
åtminstone bagatellisera dem, så tvingar sig till sist den frågan fram, om det
icke är något galet med själva utgångspunkten. Man frågar sig, om dessa
svårigheter verkligen äro med nödvändighet förknippade med folkskolan
som grundskola. Är det ett axiom, att bottenskolan skall vara just sexårig?
Är enhetsskolans öde oupplösligt förbundet med den sexåriga
bottenskolans?
Icke i utlandet! I Norge är grundskolan sedan några år tillbaka sjuårig,
men en viss klyvning inom folkskolan sker efter femte skolåret. I Danmark
är grundskolan sedan åtskilliga år tillbaka femårig. I Finland är
grundskolan enligt beslut år 1939 fyraårig. I Tyskland är den sedan republikens
tid fyraårig. I det forna Österrike är den som nämnts sedan revolutionen
fyraårig. I England och Skottland är den fyraårig. I det hela synes
grundskolan alltmer tendera till att bli fyraårig.
Kan man med kännedom om dylika fakta påstå, att den allmänna
grundskolan i en demokratisk stat måste vara just sexårig? Är det av pedagogiska
eller psykologiska eller allmänt demokratiska skäl självklart, att just
sexårig folkskola skall utgöra grunden för alla högre skolor? Äro alla dessa
demokratier, som annars äro före oss i fråga om folkskolans utveckling,
totalt efter i grundskolefrågan?
I själva verket är den sexåriga grundskolan så långt ifrån något
självklart, att den tvärtom är något som måste förklaras, psykologiskt eller
pedagogiskt eller åtminstone historiskt. Det enda skäl, som Fridtjuv Berg
anför för just se:*;årig bottenskola, är det utvecklingspsykologiska. Gränsen
mellan den grundläggande allmänmänskliga uppfostran och den därpå
vidtagande individuella sammanfaller för honom med gränsen mellan
barndom och ungdom. Övergången från barndomen till ungdomen sätta
fysiolo-224 gerna i allmänhet, säger han vidare, för flickor vid trettonde eller fjor-
Tiden 4 . 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
