Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1940 - Braatøy, Bjarne: Den internationella arbetarrörelsen efter det finska kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
► Mot diktaturernas expansion har den
in-temiaöonella arbetarrörelsen alltid reagerat
loT sent. Inför sovjetdiktaturen har den
stått som förlamad. Dess ställniiigetagande
till det finska kriget är ett nytt exempel
på denna vanmakt.
Bjarne Braatoy
Den internationella arbetarrörelsen
efter det finska kriget
Den internationella arbetarrörelsen har aldrig visat sin vanmakt i större
utsträckning än i förhållande till det finska frihetskriget. Då världskriget
bröt ut 1914 var den icke organisatoriskt samlad. Den internationella
fackföreningsrörelsen stod den gången utan anknytning till den politiska
arbetarinternationalen och hade (alltid vägrat att upptaga sådana politiska
spörsmål som kampen mot kriget på sin dagordning. En paroll om facklig
kamp mot kriget kunde därför icke bygga på något förarbete mellan de
politiska och fackliga grenarna av den internationella arbetarrörelsen.
Efter världskriget kom ett sådant samarbete mellan den socialistiska
arbetarinternationalen och fackföreningsinternationalen i gång. Det utvecklade sig
’långsamt; det ledde dock till en enig strävan att stödja Folkförbundet.
Då Folkförbundet ställdes på de stora proven, tog den internationella
arbetarrörelsen alltid ställning för sent. Då Japan slog till i Mandsjuriet
i september 1931, voro arbetarrörelsens huvudcentra framför allt upptagna
av den ekonomiska världskrisen. Arbetarparollerna om en
folkförbunds-aktion mot Japan kommo först efter flera månaders försening och gåvos
med förbehåll beträffande de medel, som skulle användas. Då Italien slog
till i Abessinien i december 1934 visade den internationella arbetarrörelsen
överhuvudtaget ingen uppmärksamhet, icke ens då Abessinien klagade hos
Folkförbundet i januari 1935. Först flera månader senare anslöt den sig
till kravet på en folkförbundsaktion, ett krav som baserats på synpunkter
som den internationella arbetarrörelsen aldrig hade godkänt och tidigare
hade delvis förkastat, nämligen sanktionsbestämmelsemia i paktens artikel
16. I förhållande till det spanska inbördeskriget 1936 föreföll den
internationella arbetarrörelsen stå utan några som helst principer. Intet försök
gjordes att få till stånd en folkförbundsaktion. Man lät sig spännas framför
226 vagnen när det gällde diktaturernas spel ^ non-interventionspolitiken. I
Tidkn 4 . 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
