Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1940 - Braatøy, Bjarne: Den internationella arbetarrörelsen efter det finska kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den intcrnntlimclla arhetarrörohrn efter det finska kriget
1’örhällände till liillerpolitikens vidare utveckling stod man helt hjälplös.
Det ena traktatbrottet efter det andra skedde utan någon planmässig reaktion
från arbetarrörelsens sida. Först gick arbetarrörelsens stödjepunkt förlorad
i Tyskland, sedan i Österrike. Då Tjeckoslovakiet stod i tur, försökte
västmakternas arbetarrörelser påbörda den internationella rörelsen en
militärpolitik, som de själva sveko då de ställdes inför avgöranden, först i
september 1938, sedan den 15 mars 1939.
Under hela hitlerperioden stod den internationella arbetarrörelsen som
förlamad i förhållande till den andra stora diktaturmakten, Sovjetunionen.
I den socialistiska arbetarinternationalen behandlades frågan om
"enhetsfront" fram och tillbaka medan frågan om en internationell aktions
möjligheter försummades, både praktiskt och pedagogiskt. I
fackföreningsinter-nationalen stod det icke fullt så illa till eftersom denna organisation trots
allt har praktiska spörsmål att behandla bl. a. på grund av sitt förhållande
till socialpolitiken och arbetsbyrån i Geneve. Men även här voro sinnena
förvirrade av den missvisande enhetsfrågan. Både i London 1936 och i
Ziirich 1939 var förvirringen stor på grund av förslagen om en "samling"
med de ryska "fackföreningarna".
Hur stor förvirringen var och hur oväsentlig hänsynen till praktiska
möjligheter visade sig på flera sätt. Fackföreningskongressen i London gick
med på ett försök till samling med de ryska fackföreningarna på samma
möte som man antog en resolution om förhållandet till staten, en resolution
av den innebörden att namnet fackföreningar på de ryska
arbetarorganisationerna var uteslutet. Varken i London eller Ziirich visade man det ringaste
intresse för de två landsorganisationer som hade den mest intima förståelse för
rysk fackföreningsrörelse och rysk statsstyrelse, nämligen den polska och den
finska. Vid en tidpunkt då Stalins förräderi genom överenskommelsen med
Hitler var under uppsegling och då man i Finland om än icke i Polen väl
visste vad framtiden kundte medföra, vid den tidpunkten fanns det i
fackför-eningsinternationalen icke tillstymmelse till sinne för de verkliga problemen.
Polen gick förlorat på sjutton dagar och offensiven mot Finland började
med inbjudan från Moskva den 6 oktober, samma dag som Hitlers
riksdagstal klargjorde för den finska regeringen att Finland strukits från
nazismens utrikespolitiska program. Den internationella arbetarrörelsen
reagerade blott känslomässigt. I den franska arbetarrörelsen gav dock
Leon Blum kraftigare uttryck för sin reaktion. I den brittiska
arbetarrörelsen satte sovjetillusionen ett stängsel för en riktig förståelse av
konflikten. Då Sovjet gick till direkt angrepp den 30 november, var den
internationella arbetarrörelsen lika oförberedd. Sekretariaten för den fackliga
internationalen i Paris och för den socialistiska arbetarinternationalen i 227
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
