Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1940 - Tingsten, Herbert: Problem i svensk demokrati II. Val och folkomröstning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Val och folkomröstning
ordningen, men de större partierna ha rest ett bestämt motstånd. Man har
utgått från att de förskjutningar som förekommit äro alltför obetydliga
för att motivera en omläggning av valsättet och man har också ansett att
en viss överrepresentation för de större partierna kan försvaras med tanke
på farorna av en långt driven partisplittring. I en rad andra länder, bl. a.
Finland och Norge, har samma fråga om en fulländning av det
proportionella valsystemet varit före; överallt ha partiernas ståndpunkter stått i
överensstämmelse med deras omedelbara intresse.
Frågan om övergivande av hela det proportionella valsystemet och
återgång till majoritetsval i enmansvalkretsar har väckt ojämförligt större
intresse. Under 1920-talet och början av 1930-talet förordades denna reform
i ett stort antal riksdagsmotioner från liberalt och socialdemokratiskt håll.
I det av flera av socialdemokratins ledande män vid 1930 års riksdag
väckta förslaget om utredning rörande åtgärder till regeringsmaktens
stärkande rekommenderades bland andra reformer återinförande av
majoritetsval. Ett riksdagsflertal, som torde ha utgjorts av majoriteterna inom alla
större partier, har stått fast vid den nuvarande ordningen, och under senare
år har, sannolikt till följd av minoritetsparlamentarismens avveckling,
frågan om en ändring av densamma trätt i bakgrunden. Frågan har dock
så stort allmänt intresse att en granskning av de viktigaste synpunkterna
kan vara motiverad.
De skäl som anförts för en avskrivning av proportionalismen äro i
huvudsak följande. Proportionalismen anses leda till partisplittring och därmed
försvåra bildandet av på en majoritet stödda, starka och stabila regeringar.
Under ett majoritetsval system uppstå däremot stora, hela landet omfattande
partier och som regel får ett enda parti majoritet i representationen. Genom
proportionalismen kommer det politiska arbetet att helt domineras av
väldiga val organisationer; vid valen blir icke den personliga förmågan av
samma betydelse som vid majoritetsval, då två tävlande kandidater stå mot
varandra. Av detta följer att det politiska intresset försvagas genom det
proportionella systemet samtidigt som de betydande personligheterna
undanskjutas till förmån för de professionellt verksamma politiska
organisatörerna. Majoritetsvalsystemet har visserligen den svagheten att betydande
disproportion kan uppstå mellan röststyrka och politisk representation, men
i regel bli differenserna icke betydande. En garanti för att partierna bli
representerade någorlunda i förhållande till antalet anhängare kan vinnas
genom bestämmelse om att därest vid ett val intet parti vinner absolut
majoritet bland de röstande, ett nytt val skall föranstaltas (eventuellt endast
mellan de båda som uppnått de högsta röstetalen vid det första valet).
Den sist berörda uppfattningen är påtagligt oriktig. Talrika exempel 231
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
