Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1940 - Tingsten, Herbert: Problem i svensk demokrati II. Val och folkomröstning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Val och folkomröstning
samt bestämmande. Det bör i detta sammanhang också erinras om att icke
ens i England, majoritetsparlamentarismens egentliga fäste, underlag alltid
funnits för en homogen partiregering på majoritetsbas; under bortåt en
tredjedel av den senaste femtioårsperioden har England styrts av
minoritetsregeringar. De uppenbara orättvisor, som systemet medfört, ha alltså icke
varit tillräckliga för det syfte man velat vinna: en stark regeringsmakt. De
stora valorganisationerna ha under senare tid fått ett utomordentligt
inflytande, oberoende av det valsätt, som använts; mest dominerande äro dessa
organisationer sannolikt i Förenta staterna med dess majoritetssystem. Det
är en öppen fråga, genom vilken valmetod de största möjligheterna att
erhålla framstående representanter uppnås. I England klagas det ofta över
att majoritetssystemet gör det nödvändigt för partierna att uppställa
tämligen färglösa kandidater i syfte att vinna de tveksamma valmännen. Att
röstning på person i stället för på sak förekommer i ringa utsträckning
även under majoritetsval framgår av det stora antal fall, då framstående
politiker på grund av ändrad stämning inom valkretsen besegrats av
obetydliga kandidater, vilkas åsikter mera tilltalat väljarna.
Klagomål över att den politiska livaktigheten minskats och över att den
politiska verksamheten mekaniserats äro ungefär lika regelbundet
återkommande som klagan över tidernas försämring eller ungdomens förvildning.
Ser man på de enda uppgifter, som här kunna ge någon klar
vägledning, nämligen uppgifterna över valdeltagandet, finner man, att i stort
sett röstningsfrekvensen under senare tid stigit i de länder, från vilka säkra
siffror stå latt erhålla. Någon allmän skillnad mellan länder med
majoritetsval och länder med proportionalism kan icke konstateras. Däremot finnas
flera exempel på att proportionalismens införande lett till en omedelbar
och betydande stegring av valdeltagandet. I Schweiz var
röstningsfrekvensen under miajoritetssystemet mycket ringa, ungefär 55 proc., men steg
omedelbart efter 1918 års valreform till omkring 80 proc. Detta berodde
på att i vissa delar av landet ett parti ägde en stark och stabil majoritet;
så länge majoritetssystemet tillämpades, lönade det sig därför icke för
minoriteten att rösta, men förhållandet ändrades med proportionalismen.
Om däremot i en valkrets partierna äro tämligen jämnstarka, kan det antas,
att majoritetssystemet är ägnat att framkalla det största valdeltagandet.
Med det sagda avses icke att giva något generellt företräde åt det
proportionella systemet framför majoritetssystemet. Det är möjligt, att ett
införande av proportionalismen i England eller Förenta staterna, där sedan
årtionden eller till och med århundraden den politiska verksamheten
anpassat sig efter majoritetssystemet, skulle leda till svåra rubbningar och
till och med bliva farligt för demokratins bestånd. Jag har endast velat 233
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
