Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 4, 1940
- Wizelius, Ingemar: Sven Lidman och unghögern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
►
| Maktviljan är ett centralt motiv i Sven
Lidmans ungdomsdiktning. Politiskt
motsvaras detta av hans anslutning till
unghögern, vars främsta litterära talesman
ban blev. |
Ingemar Wizelius
Sven Lidman och unghögern
Sven Lidman debuterade år 1904 med Pasiphaë, en samling hetsigt
sensuella dikter. Den mottogs väl, och författaren utnyttjade snabbt den
gynnsamma konjunkturen: inom fyra år publicerade han ytterligare tre
diktsamlingar och dessutom två volymer lyrisk dramatik. Därmed slog han
Ossiannilssons svenska versrekord, en prestation som förutsätter viljekraft
och självtillit; än i dag har ingen annan orkat med så mycket vers på så
kort tid. Publiken blev emellertid alldeles utmattad, och Sven Lidman hade
tydligen överskattat även sina egna krafter: det dröjde ett kvarts sekel,
innan han på nytt gav ut en diktbok.
Brunsten är det centrala motivet i hans ungdomslyrik. Pasiphaë, som
gett namn åt debutsamlingen, är en representativ symbol. Så hette — enligt
myten — en drottning på Kreta, som fick begär till en tjur och fann på en
utväg att tillfredsställa det. Sven Lidman beundrar henne; hon
förkroppsligar den ”vanvettslystnad”, som han själv känner sig besatt av. Henne
hade han velat älska:
Så låt oss vilt förbanna dessa år som gått,
att vi i kärleksfamntag aldrig mötas fått —
min ungdoms åtrå, mina lustars brand,
från andra sidan Styx jag räcker dig min hand.
Pasiphaë är ouppnåelig. Men av en lycklig slump har skalden — i
Venedig — lärt känna ”hetärernas hetär”, och det är, som man kan förstå,
ingen dålig ersättning. Maken till älskare har hon aldrig haft. Hon, som
brukar le ”med outsägligt kallt förakt”, faller alldeles till föga:
. . . drömmande mot huvudgärden stödd
du tillbad mig med kvinnans drift att dyrka.
Sven Lidmans erotiska lyrik är en apoteos över hans egen ojämförliga
potens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 16:40:13 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tiden/1940/0250.html
