Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1940 - Wizelius, Ingemar: Sven Lidman och unghögern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Från lusten är det för Sven Lidman inte långt till ledan, och den har i
sin tur ångest i släptåg. Ångesten trängs undan av det växande begäret,
och så är kretsloppet i gång på nytt. Dödstanken släpper inte taget; inte
heller drömmarna om vällust. Diktaren förmår inte lösa konflikten.
Den återkommer — med någon förändring — i de dramatiska försöken.
De är fem till antalet, men bara ett — Konungen i Syracusæ — är
acceptabelt. Något lyckat drama är det inte; men det är som helhet det minst
misslyckade av alla Lidmans ungdomsarbeten.
Det är uppbyggt kring temat ”makt och vanmakt”. Kung Hiero känner
döden närma sig och fascinerad av den hotande förintelsen är han böjd att
avstå från sin envåldsmakl. Han såg
. . . Tingens Vägare strö mull i skälen —
och se, en handfull stoft
uppvägde värld och hav och himmel
och det som är det tyngsta utav allt —
en konungs högmod.
Det finns ingenting jag älskar sä
som makten
och ingenting som jag så helt föraktar
som människan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
