Tiden / Trettioandra årgången. 1940 / 247 (1908-1940) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1940 - Wizelius, Ingemar: Sven Lidman och unghögern

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fattig som rik kände där gemensamt, men
det var som alltid -— de som kände starkast
hade svårt för att tala, hade inga
talartribuner och tidningar.”

Vitalis Norström

Ingen kunde bättre än Thure-Gabriel
Silfverstååhl känna stämningen i landet.
Han har nämligen hand om det mest
svåärskötta beväringekompaniet; det
består av fabriksarbetare och kallas
socialistkompaniet. Han har måst lära
”dessa hysteriska, nervösa, av
fackföreninigsprat och klubbdiskussioner
uppagiterade barnungar, att det fanns en vilja
starkare än deras”; det har inte varit lätt,
men det har så småningom lyckats. Endast
en av karlarna har han inte fått bukt med:
ungsocialisten Samuelsson. ”Hans civila
yrke är slakteribiträdets, men av någon okänd anledning har Thure-Gabriel
döpt om honom till ’sliparn’, och så kallar honom också plutonen.”

Thure-Gabriel har en dag uppträtt särskilt hänsynslöst mot honom, och
på kvällen när han är ensam i sitt rum och har revolvern utom räckhåll,
får han besök av den förorättade. Samuelsson kommer smygande med
mordisk uppsyn och med handen knuten kring knivskaftet; det är en scen,
värdig en svensk kriminalfilm. Inför Thure-Gabriels överlägsna lugn
tappar emellertid Samuelsson kuraget, och hans hämndbegär svalnar.
Thure-Gabriel tar alltsammans från den skämtsamma sidan, och han uppmanar
besökaren att slå sig ned och språka. Samuelsson går in på förslaget och
har snart berättat sin levnadshistoria. Den handlar om den yttersta
fattigdom och gör ett överväldigande intryck på Thure-Gabriel; hans ”ögon stå
fulla av tårar, och han trycker spasmodiskt Samuelssons näve”. När de
skils åt, förklarar han: ”Nu är du och jag vänner — för livet.” Samuelsson
är imponerad: ”Tack ska han ha, löjtnanten — han är i alla fall en sju
tusande djävul med knarr på.”

Efter Samuelssons omvändelse har Thure-Gabriel truppen helt i sin hand,
och utbildningen fullföljes med största intensitet. Det blir måhända krig —
än är inte hoppet ute — och det gäller att vara beredd. Regementets
övningar kulminerar i en manöver, som äger rum under fullt fältmässiga
förhållanden. Thure-Gabriel och hans pluton utmärker sig framför alla andra,
de går in för striderna med en energi som kommer dem att glömma att
det inte är fråga om blodigt allvar. Samuelsson är dock den främste,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>