Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1940 - Tingsten, Herbert: Svensk demokrati i samling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svensk demokrati i samling
sättningar att möta den som ett enigt folk. Då vi samlas, behöva vii inte
gömma undan känslor av hat och bitterhet. Samlingstanken var mogen,
samlingen kröner ett skede av svensk historia.
Tre grupper av problem ha under senare tid behärskait svemsk politik:
den sociala frågan, försvarsfrågan, frågan om statsskicket. I alla dessa
frågor ha vi nått fram till ett slags gemensam plattform, en viss grad av
principiell enighet.
Jämför man debatterna i den sociala frågan för några årtionden sedan
med nutidens diskussion, frapperas man av hur mycket närmare de skilda
riktningarna kommit varandra. Motståndet mot sooialpolitiken präglades
förr icke blott av en programmaitiisk gammalliberalism, som nu är
övergiven av alla, utan också av en viss hårdhet, en brist på social medkänsla,
som i våra dagar trängts undan av förståelse och humanitet. De
argument, som i börjian av detta århundrade anfördes mot blygsamma försllag
till social omvårdnad (folkpensionering, arbetstidslagar), måste till stor
del te sig orimliga för en modem konser\’ativ politiker. Ä andra sidan
framfördes de sociala och ekomomiska kraven ofta som moment i en
ideologisk marxism, vars väsentliga mål var produktionsordningens totäla
omläggning. De reformer, som genomfördes, betecknades som obetydliga
eifter-gifter från en till undergången dömd samhällsorganisaition. Denna
riktning har steg för steg trängts i bakgrunden, dogmatiken har vikit för
prövmngen från fall tiill fall, de fördölar, som vunnits, ha erkänts föra
den svenska arbetarklassen till ett nytt läge, läran om klasskampen har
ersatts av folkhemstanken. Kring den framgångsrika socialpolitik, som
förts främst under de senaste åren, har i själva verket småningom
uppstått en nära nog fullständig enighet. Ingen borgerlig politiker i ansvarig
ställning tänker pä att bryta sönder den välfärdsorganisation, som byggts
upp; ingen framträdande socialdemokrat väntar längre på den marx’ska
katastrofen och på ett ur ruinerna uppstigande nytt samhälle.
Det nationella försvaret framstod länge för massan inom
arbetarrörelsen som något likgiltigt eller fientligt, ett provisorium betingat av
kapitalismen, eller en överklassens specielila angelägenhet. Före världskriget
färgades försvarsnihilismen — ett ord, som då med glädje användes av
avrustningsvännerna själva — dels av en grovt marxistisk antipatriotism,
tillspetsad i slagordet "arbetaren har intet fädernesland", dels av den frän
dansk debatt hämtade tanken "vad kan det tjäna till". Förgäves verkade
Branting och andra äldre ledare mot en allt radikalare utformniing av
program och resolutioner. Med kriget och vänstersocialismens utbrytning
år 1917 segrade tillfälligt en försvarsvänlighet med starka reservationer,
258 de antinationella tankegångarna visades ut ur partiet för att aldrig åter-
Tiden 5 . 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
