Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1940 - Tingsten, Herbert: Svensk demokrati i samling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svensk demokrati i samling
komma. Men under 1920-talet kom en ny väg av avrustniingsiver. På
partikongresserna 1928 och 1932 syntes åter vad man kallade den
praktiska försvarsnihiliismen, kravet på en isolierad nationell avrustning, äga
majoritet inom partiet. Man utgick från en överdriven optimism i tron på
en internationell fredsorganSsation och en lika överdriven pessimism i
tvivlet på betydelsen av rustningar i en liten stat. Lästa år 1940, te sig
många debattinlägg vid dessa kongresser som skolexempel pä slarvigt,
onyanserat, klichémässigt och illusionistiskt tänkande. Mot partimajoriteten
stod vid denna tiid, liklsom tjugo är tidigare, en grupp ledare, främst den
nuvarande staitsministern; det bör ihågkommas, att P. A. Hansson, likaväl
som Branting, ställt sitt ledarskap på spel för försvarets skull. Med den
växande oron ute i världen, med diktaturprinoipens segrar under 1930-talet,
blev denna minoritet inom partiet förvandlad till majoritet. Godtagandet
av 1936 års häro:rdning betecknade avskrivningen av försvarsnihilismen
inom socialdemokratin. Sedan dess har även försvarsfrågan kunnat
behandlas i det prtincipiella samförståndets tecken. Många av dem, som
1910 förklarade, att arbetaren saknar ett fädernesland, och som år 1930
talade om försvarets meningslöshet, höra nu till den väpnade nationella
enhetens mest entusiastiska talesmän.
Denna utveckling moitsvaras av en mindre konkret och gripbar
sinnesändring inom andra läger. Militarismen i dess gamla mening —
officers-arrogansen, den tanklösa drillen, den i tom fanatism drivna
subordinatio-nen — bar försvunnit som ideal och i ,stort sett också som verklighet. Den
import av preussiska fraser om krigets storhet och skönhet, som kunde
spåras före 1914, upphörde med världskriget. Den brackornas
nietzsche-anism, som yttrar sig i tal om härd disciplin, fast rangordning och sträng
underkastelse, är icke längre rimlig eller ens anständig. Den svenska
officeren har blivit en yrkesman som andra.
För tjugo är sedan genomfördes den fullständiga demokratin i det svenska
statsskicket. Dessförinnan hade författningsstriden under årtionden splittrat
folket i två läger. Den demokratiska tanken utan varje förbehåll uppbars
av det liberala partiet. Socialdemokratin medverkade i
demokratiseringskampen, men såg i folkstyrelsen främst en väg till den sociala
omvälvningen; demokratin var, såsom ofta uttalades, icke ett mål utan ett medel.
För högern, som nödtvungen vek från position till position, framstod den
genomförda demokratin som ett hot mot de socialt och kulturellt ledande
minoriteterna, som liktydig med ett allt utjämnande, dep individuella
energin och förmågan hämmande massvälde. I dag ser det socialdemokratiska
partiet demokratins befästande som sin huvuduppgift: hellre demokrati utan
socialism än socialism utan demokrati. Högerpartiet har godtagit de demo- 259
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
