Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1940 - Marc-Wogau, Konrad: Axel Hägerströms verklighetsteori
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel Hägerströms verklighetsteori
dessa två. Orimligheten framträder i tillspetsad form i det rena
självmedvetandets ’begrepp, som intar en central ställning i den nyare tidens
kunskapsteori. I detta begrepp antas medvetandet och det, varom man är
medveten, vara två, men samtidigt identifieras de: medvetandet skall vara ett
medvetande om sig självt.
Föremålet, som uppfattas, får — såBom Hägerström uttrycker saken —
icke "sjunka ihop till ett med föreställandöt självt". Ty eljest ha vi bara
själva föreställanidet kvar utan något föremål, som föreställes. Men skall
man icke låta föremålet uppgå i föreställningen, skall man fasthälla vid att
föremålet, som föreställes, är något annat än föreställningen, då måste
förutsättas, att föremålet är något visst oberoende därav att det föreställes.
Men har man sagt, att föremålet är något visst oberoende av att det
föreställes, så har man tillskrivit föremålet verklighet i ordets vidsträcktaste
mening (i betydelisen av att vara något bestämt), vilken verklighet således
icke är beroende av att föremålet föreställes.
En av grundteserna i Hägerströms filosofi lyder: i varje omdöme utsäges,
att något är på ett visst sätt. Detta "är" åsyftar verkligheten av det i
omdömet utsagda, verkldghet här tagen i den nyss anförda vidsträckta
betydelsen. Denna betydelse hos uttrycket "verklighet" skola vi strax undersöka.
Vad som är av vikt att komma ihåg är, att verkligheten av det uppfattade
föremålet eller av det, varom jag uttalar mig i ett omdöme, enligt det
resultat, till vilket kritiken av subjektivismen fört, icke får göras beroende av
uppfattningen av föremålet. Den i vissa idealistiska teorier (Berkeley,
Boström) antagna ’satsen: "att vara är att förnimmas" (esse est percipi),
liksom överhuvud’ varje teori, som gör objektets verklighet beroende av
medvetandet, måste avvisas som ohållbar.
Efter dessa förberedande betraktelser äro vi tillräckligt rustade för att ge
oss i kast med tolkningen av Hägerströms positiva lära om verkligheten.
Som jag förut nämnt, kan grundtanken i densamma sammanfattas i tre
satser. De lyda:
1. Verklighet (realitet) betyder deitsamma som bestämdhet.
2. Det finns ett bestämt totalsammanhang, i vilket allt annat bestämt
(verkligt) ingår och vid sidan om vilket intet annat sammanhang kan tänkas;
i detta totala verklig’hetssammanhang ingår varje bestämt föremål antingen
som föreställningsinnehåll enbart eller cckså dels som
föreställningsinne-håll dels som något jämte föreställningen därom varande.
3. Verklighetssammanhanget är det i tid och rum givna
erfarenhetssammanhanget.
Det är att observera, att blott den första satsen direkt uttalar siig om
verkligheten. De båda andra handla om det verkliga resp. om sammanhanget av 289
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
