Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1940 - Marc-Wogau, Konrad: Axel Hägerströms verklighetsteori
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konrad Marc-Wogau
Hägerströms anförda formel anger som det för inetafysiken typiska. Men
därmed avslöjar formeln även metafysikens orimlighet. Är det så, att
metafysiska resonemang identifiera verkliglieteni med något verkligt, så äro de
lika orimliga som resonemang, i vilka vitheten skulle identifieras med
något vitt.
Om jag resonerade så här: "vad är vithet? Jo, vithet är det här vita
papperet. Men vad betyder det då, att t. ex. snön är vit? Jo, det betyder, att
detta papper ingår i snön som en bestämning eller att detta papper är
närvarande i snön eller att snön är något, vari detta papper framträder, o. s. v."
— om jag resonerade på detta sätt, så skulle den ärade läsaren säkerligen
allvarligt skaka på huvudet. Det egendomliga är emellertid, att mitt
resonemang är en ’kopia av det metafysiska sättet att resonera med blott den
skillnaden, att det i metafysiken är fråga om verkligheten och ej om
vitheten. Metafysikerna ha i alla tider resonerat efter följande schema: "Vad
är ’verklighet’? Jo, verkligheten är vatten Cller verkligheten är
allmänbegrepp eller verkligheten är atomer. Men vad betyder det då, att det här
papperet är verkligt? Jo det betyder, att det här papperet är vatten eller
att allmänbegrepp äro närvarande i detsamma eller att det är ett fenomen
av atomer o. s. v." Dessa resonemang, som vi känna igen från filosofins
historia, äro i grund och botten lika absurda som mitt resonemang om
vitheten, ehuru vi förargligt nog ha vant oss att benämna dem med det mera
imponerande namnet "filosofiska".
I en mängd filosofiska resonemang är förväxlingen av verkligheten med
något verkligt kanhända icke lika påtaglig som i det nyss anförda. Det är
Hägerströms stora förtjänst att ha visat, huru oerhört utbredd denna
förväxling i själva verket är. En mängd i filosofins historia omfattade tankar
rörande verkligheten måste förkastas, då de vid analys visa sig innehålla
nämnda förväxling. Hit höra antagandet av tvä verkligheter, antagandet att
verkligheten kan graderas, så att vissa föremål kunna sägas vara mera
verkliga än andra, tanken att verkligheten är en bestämning hos verkliga
föremål på samma sätt som t. ex. färgen och formen äro bestämningar o. s. v.
Är metafysiken enligt Hägerström den ventenskapliga filosofins fiende
nummer 1, så är subjektivismen dess fiende nummer 2. Även i fråga om den
kritik av subjektivismen, som Hägerström givit impulsen till och delvis
själv utfört, måste jag här fatta mig mycket kort.
Hägerström vänder sig mot den kunskapsteoretiska åsikt, enligt vilken vi
blott kunna ha kunskap om våra uppfattningar. Denna åsikt, som i en eller
annan form behärskat hela den traditionella kunskapsteorin, är enligt
Häger-ström orimlig. Ty denna åsikt identifierar det uppfattade föremålet med
288 uppfattningen av detsamma, men är dock samtidigt tvungen att skilja mellan
Tiden 5 . 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
