Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1940 - Marc-Wogau, Konrad: Axel Hägerströms verklighetsteori
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konrad Marc-Wogau
Både cirkeln och kvadraten äro bestämda (verkliga) föremål. De kunna
icke vara givna tillsammans för ett medvetande "omedelbart", som
Hägerström säger. D. v. s.: man kan icke tänka dem tillsiammans utan att tänka
dem i en bestämd relation till varandra. Och pä samma sätt förhåller det sig
med de olika sammanhangen. Skola de tänkas som tillsammans givna i ett
medvetande, så måste en relation mellan idem tänkas; de måste bilda ett
bestämt sammanhang.
Till denna tanke hoB Hägerström fogar jag en reflexion. Den utvecklade
tankegången synes mig vara riktig, men Hägerström inlägger i den något
mera, än vad som rimligen får inläggas i densamma. Lät oss betrakta
Häger-ströms exempel. Tänker jag cirkeln och kvadraten i en tanke och har jag
därvid ett enhetligt föremål, ett enhetligt helt framför mig, så måste jag ha
tänkt en viss relation mellan dem. Ty eljest gäller ju, att det tänkta
föremålet är på en gång cirkel och kvadrat — vilket är orimligt. "Kvadratisk
cirkel" betecknar icke något bestämt föremål, utan är blott en
ordsammanställning. Fram till denna punkt synes mig Hägerströms resonemang vara
riktigt. Man kan emellertid fråga sig: måste den relation mellan cirkeln och
kvadraten, som jag tänker, då jag uppfattar dem tillsammans i e n
uppfattning, vara den, att de ligga utanför varandra i rummet? Annorlunda
uttryckt: då jag uppfattar cirkeln och kvadraten som tillsammans verkliga,
måste då detta "tillsammans" innebära ett "utanför" i rummet? Det är på
denna punkt Hägerström synes mig gä utöver det, som nödvändigt följer
av exemplet. Jag skulle vilja hävda, att en rumsrelation alls icke behöver
vara tänkt mellan cirkeln och kvadraten, då de tillsammans uppfattas i e n
uppfattning. Det räcker, att någon relation överhuvud, som kan bestå mellan
dem, är tänkt. Det är klart, att det icke allmänt kan förhålla sig så, att
en bestämd rumslig eller tidlig relation måste vara tänkt mellan
två föremål, då dessa tillsammans skola uppfattas i e n uppfattning. Låt
oss i Hägerströms exempel ersätta "cirkeln" med "glädjekänslan". Det
synes rimligt att anta, att glädjen och kvadraten kunna tänkas i e n
uppfattning. Vi kunna ju med mening fälla omdömet: "’glädje’ och ’kvadrat’
äro två skilda ting"; men för att med mening kunna påstå detta, måste vi
ha jämfört dem, d. v. s. uppfattat dem som ett sammanhängande helt i e n
uppfattning. Nu äro "glad kvadrat" eller "kvadratisk glädje" lika
meningslösa ordsammanställningar som "kvadratisk cirkel". Att vi uppfatta glädjen
och kvadraten tillsammans i e n uppfattning, kan då icke betyda, att vi
uppfatta glädjen som kvadrat eller kvadraten som glädje. Vi måste, då vi
uppfatta glädjen och kvadraten tillsammans i en uppfattning, ha uppfattat
dem i en bestämd relation till varandra. Men det är meningslöst att anta,
296 att denna relation skulle bestå däri, att de befinna sig utanför varandra i
Tiden 5 . 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
