Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1940 - Carlsund, Otto G.: Tvärsnitt genom nutida svensk konst I. Mellan sommarsalongerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mellan sommarsalongerna
man skulle kalla yrkeskunniga, men däremot av personer som drivas av en
mycket ärlig vilja att sprida skönhet och glädje omkring sig, med den
talang de nu ha och de medel de behärska. Variationerna i gemyt,
naturuppfattning, teknik och konstnärliga mål äro icke stora; viljan att göra en
odödlig insats i konsthistorien är kanske större än förmågan, men denna
vilja överflyglas av nödvändigheten att skaffa ett någorlunda stadigt
levebröd, och detta i sin tur tillåter inga genistreck, knappast ens personliga
nycker.
Eftersom den nivå som därigenom uppkommer, i ungefärlig grad
motsvarar publiksmaken, och därvid till stor del även en vilken som helst
jurys, blir slutsatsen den, att kompromissen inte är så farlig, och att den
s. k. smakmedel proportionalen i själva verket blir en rätt utslagsgivande
standard. Nu har ju utställningen tillkommit av delvis andra skäl än dem
som enbart dikteras av kravet på uppvisandet av det bästa möjliga:
nämligen nödvändigheten att hjälpa konstnäTerna, och det är väl egentligen
detta dr Gauffin menat med krafttag. Ur den synpunkten ter det sig då
litet egendomligt, att vederbörande gjort sådana kvantitativa
inskränkningar att man kan tala om en tunn frontlinje och sakna många både goda
och hjälpbehövande konstnärer. Smakens medelproportional hade aldrig
kunnat ta någon skada av en tämligen obegränsad utvidgning, och plats
fanns i Rembrandt- och Bouchersalarna och småkabinetten därbakom.
Jag har tillåtit miig göra den här tankepromenaden mera för nöjet att få
resonera igenom frågorna än för behovet att påvisa något för hela
arrangemanget otympligt eller felaktigt. Utställningar kunna anordnas på tusen
olika sätt, och alla sätt äro bra utom de tråkiga. Om denna Nationalmusei
vårsalong kan te sig något slätstruken för en kritisk fackman, något
ofullständig med hänsyn till icke kallade praktikanter, och dessutom icke
alldeles idealisk som handledning för publiken, så har den i alla fall
förtjänsten att omfattas med fullaste förnöjelse av de arrangerade
institutionerna med de pampiga namnen, deras tolv kommitterade och de ett
hundrasjuttio deltagarna. Och det är alltid något.
Innan jag går att närmare skärskåda det utvalda materialet, vill jag i
korthet ge en redogörelse för den bakgrund av andra utställningar mot
vilken vårsalongen utspelar sig. Om man får betrakta höst- och
vårsäsongernas utställningsflora som ett helt, det som dominerar årets
konsthändelser mellan sommarsalongerna, kommer man till det förbluffande resultatet
att evenemangen i denna fördömda tid varit viktigare och talrikare än
under normala år.
Det började med Nils Dardels av Föreningen för Nutida Konst anord- 303
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
