Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1940 - Carlsund, Otto G.: Tvärsnitt genom nutida svensk konst I. Mellan sommarsalongerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Otto G, Carlsund
nade retrospektiva utställning. Flottan hade redan tagit Liljevalchs i
besittning och tycktes trivas förträffligt i lokalerna. Det var under mycken
veklagan våra matroser för en knapp månad avstodo platsen åt Dardel.
Lyckligtvis hade kriget ännu inte tagit sådana former att de neutrala behövde
oroa sig, i annat fall hade galleriet aldrig kunnat notera den braksuccés
som Dardelutställningen blev. Publiken var outtröttlig och tacksam och
bestod av folk ur alla samhällsklasser och alla åldrar. Den kom i
rekordartade mängder, inte bara enskilda individer utan korporationer, föreningar
och skolklasser. Det kanske inte bara var förtal när somliga påstado att den
Hellbergska filialen av ett Montparnassekafé i skulpturhallen också drog
kunder. Men idén med ett ordentligt förfriskningsställe på ett offentligt
konstgalleri är varken ny eller originell. Den har bara inte förut
praktiserats härhemma. Trots allt blev det nog Hellberg som fick tacka Dardel
och inte tvärtom. Dardels utställning var nämligen strålande, en av de
homogenaste och vackraste som visats på våra breddgrader. Naturligtvis
hade den som alla andra mänskliga verk sina brister. Bl. a. har Dardel en
mani att i vissa saker understryka det morbida. Detta kan inge en kväljande
känsla av obehag, och på mig personligen verkar det direkt frånstötande;
men även i sådana ting är den artistiska kvaliteten hög, ja odisputabel,
och det är egentligen bara en fråga om smak och nerver. Några direkt
oinspirerade, för att inte säga dåliga ting, hade han också med, om för
kontrastens skull, eller av en sorts drift att skoja med publiken är omöjligt
att avgöra. I Dardels natur ingår en god portion oppositionslusta och
in-konventionalism, han är oberäknelig och nyckfull och lurar ofta brackan,
ofta kanske utan att ens vara medveten om det.
Men i summa är Dardel en av våra allra bästa artister. Hans
proportionssinne, den medfödda elegansen och balansen, den drivna tekniken och —
för porträttens räkning — den psykologiska iakttagelsens skärpa, tillika
med den otroligt bizarra fantasifullheten i genrerna gör honom till en
helgjuten och stor gestalt i vår konsthistoria. Men så har han också lyckan att
kunna falla tillbaka på påbrå, kultur och skola.
Ungefär samtidigt med Dardelutställningen pågick äxen Isaac
Griine-walds på Akademin och Einar Jolins på Galerie Möderne. Tre man av
samma generation på en gång. Det var en egendomlig och rätt signifikativ
tillfällighet. Alla tre tillhörde de s. k. 1909 års män och presenterade nu
trettio år senare resultatet av en god mansålders arbete, även om Isaacs
demonstration endast omfattade de tre sista årens produktion och Jolins
praktiskt taget endast det sista årets. Dessa hade sålunda varken samma
omfång eller samma betydelse som Dardels, men böra dock på grund av sin
304 samtidighet och med hänsyn till konstnärernas betydelse noteras.
Tiden 5 . 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
