Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1940 - Marc-Wogau, Konrad: Axel Hägerströms verklighetsteori
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konrad Marc-Wogau
eller andras föreställning om mig. Nu kan jag icke skilja min person från
andra medvetna väsen annat än om jag fattar mig som ingående i det i
rummet och tiden givna verklighetssammanlianget, som är min
erfarenhets-värld. Denna erfarenhetsvärld måste således — om motsägelse skall
undvikas — också förutsättas ha verklighet jämte min eller andras föreställning
om den. Med Hägerströms egna ord:
"Om nu denma värld (scil. erfarenhelsvärlden i rum och tid) ensam differentierar
det ena medvetna väsienidet från det andra, men detta väeen i vars och ens tänkande
över sig själv icke kan fattas som blott föreställning, så kan ej heller någon fatta
sin egen erfarenhetsvärld som blott föreställning" (Sd. 22).
Därmed är den idealistiska tolkningen av verklighetssammanhanget
vederlagd och ’Hägerströms tes bevisad.
Utan tvivel skulle det vara av intresse att diskutera igenom alla de
förutsättningar, som Hägerström gör i detta komplicerade bevis utöver de i det
föregående behandlade teserna. Det skulle dock föra oss alldeles för långt;
vi skulle inveckla oss i synnerligen svåra problem och utrymmet skulle
icke räcka ens för en ytlig analys av några av dem. Jag tror, att det
Hägerström utför i punkterna 3, 4 och 5 kan vara riktigt. Riktigheten av det något
dogmatiskt införda påståendet i punkt 2 synes mig däremot osäker. Tesen
i punkt 1 är synnerligen svårbegriplig och — såvitt jag ser — blott giltig
under en förutsättning, som dock icke får göras, om icke hela beviset skall bli
ett cirkelbevis. Då denna tes är avgörande för bevisets hållbarhet, ämnar
jag här blott dryfta den och lämnar det i de övriga punkterna utförda
därhän.
"Ingen kan utan motsägelse tänka sig själv som något blott Iföreställt".
Denna Hägerströms tes utsäger tydligen, att satsen "jag tänker, alt jag är
blott föreställd" är självmotsägande. Satsen innehåller med andra ord två
varandra motsägande påståenden. Vilka äro dessa? Jo, tydligen de båda
omdömena: 1. "jag tänker något" (X) och 2. "detta något (X) betyder, att
jag är blott föreställd". Satsen 1 måste enligt Hägerströms tidigare återgivna
tankegång tolkais sålunda: jag såsom tänkande X är led i
verklighetssammanhanget jämte föreställningen om mig. Satsen 2 innehåller påståendet, att
jag är blott föreställningsinnehåU. Motsägelsen består eåledes däri, att jag
är på en gång fattad som blott föreställningsinnehäll (enligt sats 2) och
som något jämte föreställningen om mig varande (enligt sats 1).
Det är nödvändigt, att något närmare pröva detta resonemang. Utifrån
de tidigare behandlade teserna i Hägerströms teori förefaller det utan tvivel
rimligt, dock blott under en väsentlig förutsättning, nämligen den, att ordet
"jag" i båda Satserna betecknar ett och samma identiska något. Men denna
364 förutsättning kan på Hägerströms ståndpunkt icke godtagas. Ty om man
Tiden 6 . 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
