Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1940 - Carlsund, Otto G.: Tvärsnitt genom nutida svensk konst II. Måleriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tvärsnitt genom nutida svensk konst II
Otto G. Carlsund
Måleriet
När man samlar intrycken efter en första romd genom de salar i
Nationalmuseum där vårutställningen visas, tror man sig kunna urskilja en linje
efter vilken den tolvhövdade arrangörskommittén arbetat. Urvalet av
deltagare måste nämligen ha skett efter något som kunde kallas princip, i det
att allt som kunde lukta akademi, väl att märka gammal hederlig, skolad
akademi samvetsgrant uteslutits, och med undantag för något halvdussin
"surrealister", endast rättrogna "fauvister" släppts fram till ett antal av
c:a sextio.
Innan jag går vidare i texten skall jag i korthöt redogöra för de här
nämnda olika konst-ismerna. Den största gruppen, fauvisterna, har fått sitt
namn av det franska fauve som betyder vilddjur. En del parisermålare
uppträdde i början av seklet med en mycket frigjord teknik, dels avsedd
som en protest mot Akademiens krav på skolad teckning, dels som en
oavhängighetsdemonstration. Därtill förde de ett språk mot Akademien som
väl påminde om vilda djurs rytanden eftersom de döptes till "les fauves".
Men det var herrar, som trots allt gått igenom Akademien och som kunde
teckna och komponera enligt då gängse begrepp, vilket var något helt
annat än vad som menas med teckning och komposition nutilldags.
Till gruppen hörde bl. a. den kanske inte alldeles obekanta Matisse
hos vilken de flesta målarna av den nu mogna generationen i Sverge varit
elever. Efterföljarna till "les fauves" kallades och kallas än i dag
fauvister. Till skillnad från de förra, vilka hade en sorts väckelsemission att
fylla, eftersom den oificiella konsten då faktiskt befann sig i ett tillstånd
av djupaste dekadans, ha de senare ingenting annat att göra än att skörda
frukterna av de andras pionjärarbete och se till att ingen gammal-akademi
eller annan hederligt tekniskt arbetande konst får sticka upp huvudet. De
ha nämligen själva konstituerat sig i skolor och akademier och tåla
själv-368 fallet inga medtävlare. Och deras konst har blivit den officiella.
Tiden 6 . 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
