Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1940 - Carlsund, Otto G.: Tvärsnitt genom nutida svensk konst II. Måleriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Otto G. Carlsund
ningar. Därför blir surrealismen, i likhet med vad som skett på
National-musei s. k. tvärsnitt, undanskuffad i ett av de mörkaste smårummen. Det
får emellertid anses generöst att det halvdussin målare av detta slag, vilka
huvudsakligen under beteckningen "Halmstadgruppen" finnas i landet,
överhuvud taget inbjudits, ty i regel räknar man inte med dem. Att de nu
drunkna i massan är självklart.
För en som är någorlunda insatt i svensk konst är det lätt att urskilja
två distinkta åldersgrupper av målare. Den ena, vars ålder kretsar kring
55 å 60 vårar, kallas den unga, och består av de ovan antydda eleverna
till Matisse. Den andra gruppen består av ungdomar mellan 20—30 år, vilka
kallas de yngsta, och äro elever till Matisses elever. Naturligtvis finns det
en del strömålare av andra åldrar också — får man åtminstone anta —
men något bestämt kan inte sägas.
Saken ligger nämligen så till: Den koketta lilla kalalogen (som leker
skizzbok) har ett förord i vilket det står: "Kommittén har sökt få med
representanter för olika generationer, även den yngsta . . ." Som en
konsekvens av detta uttalande väntar man att få uppgift på de utställandes ålder.
Det hade kunnat ordnas, som det nästan alltid görs i kataloger, genom att
ange födelseår under namnet. Vilken överblick hade man; dä inte haft över
fältet. Man hade sluppit inbilla sig att ungdomen Oscar Hullgren nyss
blivit myndig, och att Knut Hanqvist närmade sig de åttio med den hedern.
Av måleriets art och karaktär är det nämligen absolut omöjligt att dra
någon slutsats beträffande generationerna. Fädrens missgärningar
anammas gladeligen av de efterkommande.
Ett närliggande och alltför enkelt exempel är förhållandet mellan Isaac
Griinewald och sonen Ivan. Allt det dåliga hos pappan har han kritiklöst
tillägnat sig, medan kvaliteterna tycks ha gått honom förbi. Av Isaacs
bravur och sprakande färg finns ingenting, medan allt det slappa och
led-lösa i teckning oöh komposition återkommer med dubbel styrka. De två
mycket svaga dukarna han sänt in kanske inte voro helt representativa
för hans konst, i varje falil vill man tro det för hans egen skull. Annars
vore det lika bra atlt han ginge tillbaks till musiken, vilket var hans
ursprungliga kallelse.
Isaacs egen sändning, som blivit placerat där Linnqvists stora
Chinon-tavla brukar hänga, var den här gången inte över hövan. Annars hör han
till de stimulerande målarna, som man nästan alltid har nöje av att se.
370 Mitt emot honom hängde Sigrid Hjertén-Griinewald, inte heller hon på
Tiden 6 . 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
