Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1940 - Tingsten, Herbert: Socialdemokratin och försvaret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Socialdemokratin och försvaret
hörande länderna; då förbundet efter hand väntades bli universellt, skulle i
sinom tid alla inomstatliga försvarsordningar försvinna. Skulle ett sådant
internalionellt rättssystem komma till stånd, måste Sverge vara berett att
även militärt medverka. Tillsvidare måste man i detta hänseende avvakta
händelserna. I denna situation enades partiet, vad programmets formulering
beträffar, om satsen "internationell ordningsmakt och avrustning". Satsen
var till ytterlighet oklar. Vid dess antagande torde man i allmänhet närmast
ha tänkt sig, att avrustningen skulle genomföras internationellt och i
samband med upprättandet av en överstatlig ordningsmakt. Tolkad på detta
sätt, gav satsen intet som helst direktiv i fråga om svensk försvarspolitik.
Men ur densamma utlästes också en antydan om att de svenska rustningarna
skulle nedskäras. Och det var, vilket är viktigare, jämväl möjligt att tolka
satsen som ett krav icke blott på internationell utan på isolerad svensk
avrustning.
Redan den liberalsocialistiska ministären Edén genomdrev vid 1919 års
riksdag en provisorisk reduktion av härordningen; samma är tillsattes en
försvarsrevision för att utarbeta förslag till en ny försvarsordning, som
förutsattes skola vara avsevärt begränsad i förhållande till den år 1914
beslutade. Förhoppningarna om att Nationernas förbund skulle utbildas till
ett säkert fredsinstrument med en internationell ordningsmakt som organ
infriades icke och försvarsrevisionens samtliga medlemmar uttalade sig i
det år 1923 avgivna betänkandet för bibehållande av ett svenskt försvar.
Den starka reduktion, som socialdemokraterna krävde, kom år 1925 i
huvudsak att genomföras under samverkan med de frisinnade. Ur allmän
parti-historisk synpunkt är detta beslut av intresse på grund av den skarpa
motsättning mellan högern och de båda vänsterpartierna det framkallade. Ur
synpunkten av den socialdemokratiska ideologins utveckling i
försvarsfrågan är däremot främst av betydelse, att en överväldigande majoritet inom
partiets riksdagsgrupp ställde sig bakom den positiva linje, som den social
demokratiska regeringen framburit.
Vid 1924 och 1925 års riksdagsdebatter och vid partikongressen
förstnämnda år framträdde emellertid anhängarna av en isolerad svensk
avrustning som en aktiv grupp inom partiet. Under den följande tiden växte
denna riktning hastigt i styrka. Till dess mest verksamma representanter
hörde förutvarande medlemmar av de vänstersocialistiska och
kommunistiska partierna, vilka efter dessa partiers upplösning eller söndring
återgått till socialdemokratin: Elof Lindberg, Vennerström, Lindhagen,
Höglund och Ström. En situation, som erinrade om tiden före världskriget,
uppstod; aktörerna voro till stor del samma personer, men många av det gamla
ungdomsförbundets män, som förblivit partiet trogna och efterhand kommit 423
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
