Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1940 - Hedenius, Ingemar: Om lagen och staten som vårt gemensamma väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ingemar Hedenius
själva grundbegreppen i juridiken metafysiska. Pä Olivecronas språk betyder
det, att de äro rena illusioner, saknande allt sanningsvärde.
I det viktigaste inledningskapitlet ställs frågan, huruvida det vi mena
med rättens bindande kraft, alltså rättsordningens egenskap att förplikta
medborgarna, är något som exi-terar eller ej. Svaret blir, att den är en
inbillning. "Uppenbarligen är den alls ingen realitet" (s. 16). Denna
paradoxala sats motiveras, efter vad jag förstår, på följande sätt. Försöker man
infoga rättens bindande kraft i det existerande sociala sammanhanget, måste
man identifiera den antingen med det faktum, att det är riskabelt för folk att
förfara rättsstridigt, att det, med andra ord, ligger i medborgarnas eget
intresse att lyda rättens bud, och att de därför känna sig bundna av dessa,
eller med det faktum, att den gällande rälten i stort sett upprätthålles av
myndigheterna, främst domstolarna. Dylika försök att fatta den bindande
kraften så som något realt avvisar Olivecrona, emedan vi, enligt hans åsikt,
med den bindande kraften alltid mena något annat och mera än. de naturliga
fakta, som på detta sätt kunna komma ifråga. Tanken, att den bindande
kraften skulle bestå däri att rätten är befalld av statens eller av medborgarnas egen
samfällda vilja, är omöjlig, därför att ingen dylik vilja existerar. Försöker
man åter fatta den bindande kraften såsom ett faktum, som icke tillhör
samhällslivet sådant vi ha det för våra ögon, innebär detta, att man vid sidan
av den naturliga verkligheten i tid och rum måste anta en annan verklighet,
en "börats" värld, där den bindande kraften har sin hemvist. En dylik
tankegång innebär emellertid metafysik och faller därmed på sin egen orimlighet.
Rättens bindande kraft existeras alltså icke.
Man kan, såvitt jag kan se, invända mot hela detta sätt att resonera,
som även återkommer längre fram, vid behandlingen av rätfighetsbegreppet.
Tanken är, att orden "rättens bindande kraft" och likvärdiga uttryck, i den
mening de ha både i dagligt tal och i juridiken, beteckna orimligheter eller,
om man sä vill, saker som icke existera. Drar man ut konsekvensen av denna
tanke, vilket Olivecrona emellertid icke gör, måste man komma till den
paradoxen, att satsen: ’dessa regler tillhöra gällande rätt", vilken är
likvärdig med satsen: "dessa regler ha bindande kraft", aldrig kan vara sann.
Gällande rätt, som enligt vanligt språkbruk är summan av det som har
bindande kraft i juridisk mening, måste också vara en fantasi. Och vad mera
är, hela rättsordningen, som enligt vanligt språkbruk är summan av den
gällande rätten och dess tillämpning och efterföljd, åker också ut ur
verklighetens värld. Man måste då bli förbryllad över att Olivecronas syfte just
är att ge "en sammanhängande och motsägelselös förklaring av de fakta
som betecknas med ordet ’rättsordning’ "; uttryckligen sägs, att det därvid
430 gäller de fakta, som täckas av detta ord "enligt vanligt språkbruk" (s.
Tiden 7 . 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
