Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1940 - Hedenius, Ingemar: Om lagen och staten som vårt gemensamma väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om lagen och staten samt vårt gemensamma väl
24). Hela boken är också en fortgående skildring av den realitet, vi kalla
gällande rätt. En teori om beskaffenheten hos den bindande kraft, som
existerar, framställes även.
Det är klart, att något måste vara galet här. 1 själva verket torde saken
ligga till på ett annat sätt. De fakta, som täckas av ordet rättsordningen, är
just det som vi mena med detta ord. Men på samma sätt äro de fakta, som
i verkligheten föreligga, när vi med mening säga, att en rättsregel har
bindande kraft, just det som vi mena med "bindande kraft". Problemen uppstå
nu därigenom att vi ha så ringa kännedom om vad vi mena med dessa
ord, trots att vi ideligen använda dem på ett för oss själva begripligt sätt.
Detta egendomliga förhållande, som är utgångspunkten för den
vetenskapliga filosofins strävan att vinna klarhet om vissa grundläggande
beståndsdelar av vår värld, har fått sin klassiska formulering i Augustinus’ sats:
"jag vet vad tiden är, men om du frågar mig, så vet jag det icke". Denna
ovetenhet, som det alltså är de sanna filosofernas sak att söka minska, är
emellertid så stor, att det florerar en mängd oförenliga åsikter om den
verkliga betydelsen av sådana ord som tid och rum, fantasi och verklighet, rätt
och plikt o. s. v. Dessa åsikter, som oftast äro skeva omtolkningar av dessa
ords verkliga mening, ligga i stor utsträckning latenta redan i vårt dagliga
tänkande, och ingenting är lättare än att väcka dem till liv och så
åstadkomma väldiga filosofiska debatter. När Olivecrona kritiserar det rättsliga
grundbegreppet bindande kraft, förfar han i själva verket på det sättet, att
han ställer emot varandra dylika omtolkningar av detta begrepps
verklighetsunderlag. När han helt naturligt icke får fram något entydigt resultat på
denna väg, drar han emellertid den oriktiga slutsatsen, att själva begreppet
måste vara orimligt och att det följaktligen icke existerar någon bindande
kraft. Lundstedt har samma tankegång. I början av första delen av sitt
huvudarbete Obligationsbegreppet säger sig Lundstedt skola visa, "att det
icke finns några rättig’heter" och likadant naturligtvis med rättsplikter. Och
ändå, redan i nästa mening vidrör han sin och de sinas vetskap om "vad
av realiteter som ligger bakom sådana begrepp" (s. 3).
En följd av denna oklara uppfattning om själva problemläget blir
allehanda krångel med terminologin. Olivecrona byter ut ordet "rätten" mot
"lagen", fastän det passar sämre, och andra känna sig manade, när
rättsfilosofins ande ansätter dem, att omge sina termer med citationstecken, ett
bruk som mindre hägerströmskt betonade jurister med skäl funnit underligt.
En annan följd blir lätt tron, att den nya tolkningen av de rättsliga
grundbegreppen betyder en fullkomlig revolution inom juridiken. I de ögonblick,
dä man förklarar "gällande" rätt, rättighet och rättsplikt vara lika många 431
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
