Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1940 - Gårdlund, Torsten: Fransk demokrati anklagad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fransk demokrati anklagad
Daladier, Blum, Herriot, ha avkrävts ansvar icke i första hand för sin politiska
åskådning eller för själva nederlaget utan främst för att de fört sitt land in i
kriget.
Genom sina kommentarer till händelserna i Frankrike kan den svenska
pressen sägas ha bildat en jury; dess majoritet har frikänt den anklagade
franska regimen. En minoritet av svenska tidningar — med mer eller mindre
tydliga politiska tendenser — har emellertid yrkat fällande dom. Medan
Frankrikes nya styresmän av vissa lätt förklarliga skäl främst utkrävt ansvar
av den störtade regimen för själva krigsförklaringen, har juryn i vårt land
yttrat sig över den franska demokratins skuld till nederlaget.
En rad egenskaper hos det franska folkstyret ha framställts som orsaker till
landets sammanbrott. Republiken påstås ha saknat förmåga att övervinna den
sociala splittringen och det politiska självsvåldet; ett urartat partiväsen och
intrigerande politiker ha framkallat ständiga regeringskriser, som omöjliggjort
en fast och kontinuerlig statsledning. Under folkfrontens år säges denna den
franska demokratins kris ha ytterligare skärpts genom en partipolitik i
klasskampens tecken; sönderslitet av inre motsättningar har Frankrike gått in i ett
krig, som endast kunnat vinnas av ett enigt folk. Folkfrontens ekonomiska
politik anses ha allvarligt försvagat den industriella grunden för det franska
försvaret. Republikens ideologiska arv, individualismen, befinnes ha
medfört en moralisk förslappning hos det franska folket, ha berövat det förmågan
att offra och strida för fosterlandets sak. I dessa förhållanden ser man de
djupare orsakerna till det franska sammanbrottet 1940. I den regim som säger sig
vilja bekämpa sådana laster ser man Frankrikes räddare.
I sin allmänna del behöver kritiken mot fransk demokrati här icke bemötas;
den bygger till väsentlig del på missförstånd eller överdrifter, framställda i
partiskt syfte och tillräckligt många gånger korrigerade av opartiska
stats-vetenskapsmän. De som sammanställa det inrikespolitiska läget i Frankrike
under senare år med det nyligen timade militära nederlaget, borde göra en
jämförelse med tillståndet före och under det segerrika kriget 1914’—1918. De
närmaste åren före 1914 var Frankrikes politiska liv starkt splittrat på en
nationellt väsentlig fråga: försvarspolitiken. Den vänsterregering Viviani, som
bildades några veckor före krigsutbrottet, väntades komma att verka för ett
upphävande av den lag om värnpliktens förlängning, som beslutats ett halvår
tidigare under hetsig opposition från arbetarrörelsen och den borgerliga
vänstern. Med kriget följde en politisk borgfred, men en socialistisk opposition i
minoritet växte i betydelse under krigsåren. Regeringskriserna under år 1917
framkallades av den socialistiska oppositionen mot kriget; vid partikongressen
450 i juli samma år hade denna opposition nått majoritet. Ett antal allvarliga
Tiden 8 . 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
