Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1940 - Gårdlund, Torsten: Fransk demokrati anklagad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fransk demokrati anklagad
Strejker utbröto under krigets sista tvä år. Inom de borgerliga partierna och den
militära ledningen funnos även allvarliga defaitistiska strömningar. Denna inre
splittring förmådde republiken övervinna och under oerhörda offer föra kriget
till ett segerrikt slut. Det Frankrike som i september 1939 tog upp striden mot
Tyskland hade sedan det förra kriget år efter år beslutat de av
militärledningen krävda anslagen för försvaret, och sedan mer än ett är hade det franska
parlamentariska systemet ställts på krigsfot genom vidsträckta fullmakter åt
regeringen. Oenigheten mellan "miinchenmännen" och "krigshetsarna" under
krisen i september 1938 hade till stor del upphävts sedan miinchenpolitikens
förutsättningar bortfallit genom de fortsatta tyska övergreppen mot Tjeckien
och Polen.
Men folkfronten, klasskampens front, hade den icke söndrat det franska
folket? Alliansen mellan de två arbetarpartierna och den borgerliga vänstern
bildades efter de fascistiska upploppen den 6 februari 1934. Detta politiska
block vann valet på våren 1936 på ett krisprogram, som efter fem år av svår
ekonomisk depression framstod som planmässigt och positivt. Den krävde
dessutom sociala reformer, "tillfullo motiverade av rådande förhållanden och
sedan länge mogna för genomförande" för att citera den föga socialistiska
finanstidskriften Economist. I förhållande till de militanta stämningar, som
under krisens tryck rådde bland arbetarna, var folkfrontens program försiktigt;
dess politik — i de stora finans- och valutafrågorna och i de utrikespolitiska
spörsmålen — kom att utformas med stor hänsyn till det borgerliga
inflytandet i regeringen. Kommunisterna, utanför regeringen, gingo påfallande
varsamt fram; deras undergrävande verksamhet bromsades av internationalens
nya taktik. Folkfronten övertog ledningen under en tid av social oro och
våldsamma strejkaktioner. Men regeringen Blum sökte så långt det var möjligt
dämpa dessa aktioner; bland dess viktigaste reformer var en lag om
obligatorisk medling och skiljedom i arbetskonflikter. Folkfrontens ekonomiska
politik misslyckades otvivelaktigt i sitt syfte att skapa en varaktig ekonomisk
återhämtning, dels beroende på vissa ohållbara principer i dess program, dels
på de uppdrivna lönekraven frän fackföreningarna samt kapitalflykten till
utlandet. Konjunkturläget försämrades dock icke under denna tid: den stegrade
upprustningen fr. o. m. 1935 stimulerade produktionen under folkfrontsåren
lika väl som under följande år, även om en tillfällig nedgång ägde rum under
strejkmånaderna sommaren 1936. Redan efter ett halvår började en
uppmjukning av Blumregeringens ekonomiska politik — med den sociala "pausen" i
februari 1937 — och denna uppmjukning fortsatte då det politiska inflytandet
senare övergick till den borgerliga gruppen inom blocket. Påståendet
att folkfrontens näringspolitik skulle på ett avgörande sätt ha undergrävt den
franska upprustningen är av flera skäl ohållbart: denna politik reviderades 451
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
