Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1940 - Svennilson, Ingvar: Synpunkter på ett svenskt uppbyggnadsprogram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ingvar Svennilson
omedelbart och helt ger resultat i förbättrad folkförsörjning. Man måste
blott hälla klart för sig, att denna linje, om den fullföljes endast för relativt
nödvändiga varor, ej bär så långt. Man skulle t. o. m. våga uttala den
förmodan, att med den angivna begränsningen till nödvändiga varor — åtminstone
vid nuvarande allmänna förutsättningar för det ekonomiska livet — inga
svåra avvägningsproblem gentemot andra behov komma att uppstå, eftersom
man inom den angivna ramen ej gärna kan komma att inkräkta på det
utrymme, som måste lämnas åt militär produktion — det enda likvärdiga
alternativet.
Den militära produktionen är ju ur penningpolitisk synpunkt till sina
verkningar likvärdig med en investering på mycket lång sikt. Den linje i
uppbyggnadspolitiken, som man därutöver torde få slå in pä, i den män
utrymme därför finnes, kommer även att innebära, att mer eller mindre
långfristiga investeringar göras i folkförsörjningens tjänst. Såsom tidigare
berörts, kommer för övrigt produktionen direkt för marknaden i många fall att
fordra upp till ett års förberedelser i form av investeringar i anläggningar
och maskiner. Det synes sålunda svårt att undvika, att ett
uppbyggnadsprogram med inriktning på nödvändiga militära och civila behov åtminstone på
kort sikt i alldeles övervägande grad får karaktären av ett
investeringsprogram. Det blir främst fråga om anläggningsarbeten och anskaffning av
maskiner eller annan varaktig materiel. Med eller mot sin vilja kommer man i
detta avseende att starkt närma sig 1933 års program med därav följande i
nuvarande läge mindre gynnsamma penningpolitiska verkningar.
Vilket utrymme finnes då vid nuvarande avspärrning för en omfattande
investeringsverksamhet ?
Tillgången på arbetskraft. Arbetslöshetsriskerna äro stora just för de
industrier, som kunna komma att anlitas för investeringsverksamhet av ifrågasatt
slag, nämligen gruppen metallindustri och mekaniska verkstäder samt
byggnadsindustrin. Ansträngningarna torde i första hand få inriktas på en
verksamhet, som åtminstone ger arbetarna inom dessa grupper sysselsättning.
Omflyttningar av arbetskraft bli därvid nödvändiga, och speciellt måste
arbetare överflyttas från bostadsbyggandet och därtill anknutna
byggnadsämnesindustrier, då ju bostadsbyggandet enligt en allmänt accepterad
uppfattning ej kan hållas uppe på den nivå, som uppnåddes under de närmaste
åren före kriget. De stora överskottsområdena för arbetskraft i övrigt
bliva under nuvarande betingelser skogsindustrierna och vissa
konsumtionsindustrier, speciellt beklädnadsindustrierna, som så småningom måste inskränka
driften på grund av råvarubrist. Även från dessa industrier borde i viss
utsträckning arbetskraft kunna överföras till nya uppgifter, men möjligheterna
466 torde här vara långt mera begränsade, eftersom man kan räkna med, att
Tiden 8 . 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
