Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1940 - Lundkvist, Artur: En amerikansk dramatiker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En amerikansk dramatiker
tion som i det realistiska dramat består av en talande gest eller en stunds
meningsfull tystnad.
Poesin, versen, innebär stilisering, koncentration och stegring; och däri
överensstämmer den med teaterns sanna natur. Teatern är inte realism och
efterbildning av verkligheten, utan illusion och magisk omgestaltning, det
har den på nytt börjat bli medveten om i filmens tidsålder. För Maxwell
Andersons del, i hans strävan att frigöra sig från den efterhängsna, samtida
realismen, har versen blivit det viktigaste medlet; men den torde till dels
ha blivit det därför att han genomgående misslyckas med att skapa poesi
på prosa (till skillnad från 0’Neill) men i stor utsträckning lyckas
därmed på vers. Dessutom medförde versdramat den förmån, den lockelse och
det stöd, som ligger i anknytningen till en lysande tradition: till den
elisa-betanska dramatiken, som nådde sin höjdpunkt med Shakespeare och sedan
dess förblivit det ouppnåeliga mönstret, den största eggeisen för varje djärvt
ambitiös dramatiker.
I.ed på prosadramernas snäva realism skrev Anderson redan sitt första
stycke, "White Desert", på vers. Men när detta gjorde fiasko fann han sig
länge i att skriva dramatik på prosa, med betydande framgång för övrigt,
innan han åter prövade versformen. Då hade han upptäckt att ingen poetisk
tragedi någonsin blivit skriven om dess egen tid och plats, att de stora
mästarna ständigt hämtat materialet till sin dramatiska poesi från avlägsna
tider eller platser. Och så började han med "Elizabeth the Queen" sina
historiska dramer på vers; han vann en stor publik och han fann sig snart
etiketterad som en historisk och romantisk dramatiker: två attribut som han
enligt egen utsago tyckte lika illa om. Han upptäckte att det historiska dramat
inte tillfredsställde honom; delvis på grund av vår tids ingående kunskap
om förflutna tider kunde detta slags drama inte rymma det aktuella innehåll
som ropade på uttryck. Problemet var nu att genomföra en poetisk tragedi
med nutidsmotiv, detta problem som så många diktare stupat på alltsedan
den elisabetanska epoken. Det gällde att bryta med den gamla konventionen
och skapa en ny grund för det tragiska dramat. Anderson gjorde försöket
med "Winterset", ett försök som han upprepat i senare stycken, och pä det
hela taget lyckades det anmärkningsvärt väl. Kommer hans moderna
verstragedi att visa sig någorlunda hållbar och utvecklingsduglig, framför allt
duglig som grundval för nya strävanden i samma riktning, har han
synbarligen gjort en viktig insats i vår tids dramatik och kanske i den dramatiska
konstens utveckling överhuvud.
Naturligtvis skulle verstragedin med samtidsmotiv ha misslyckats för Maxwell
Anderson likaväl som för hans föregångare om inte tiden varit mogen för
dess tillkomst. Alla litteraturarter har ju, jämsides med förändringarna i 485
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
