Tiden / Trettioandra årgången. 1940 / 486 (1908-1940) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1940 - Lundkvist, Artur: En amerikansk dramatiker

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

samhället, kommit att gripa till allt
direktare motiv, att använda sig av allt aktuellare
material; och denna process synes alltså nu
ha nätt fram även till det poetiska dramat.
I England, där så många av de stora
skalderna misslyckats med att skapa ett
livskraftigt drama efter den elisabetanska
guldålderns förebild, har sålunda försöket att
åstadkomma poetiska dramer med
nutidsmotiv med en viss framgång upptagits
under de allra senaste åren av Eliot, Auden,
Spender och andra.

Maxwell Anderson (Efter teckning av Henry Varnum Poor)

Vid en jämförelse är det emellertid som
om amerikanen Anderson hade en kortare
väg till detta drama, en direktare och
vitalare förhållande till själva uppgiften.
Likaså verkar hans förhållande till de stora
föregångarna och förebilderna naturligare och
mindre hämmat. Det kan kanske bland
annat bero på att han är amerikan.
Amerikanens historiska perspektiv är ju ett annat än det europeiska och det finns
något arkaiskt i den amerikanska livskänslan som måhända underlättar
närmandet till en äldre tradition sådan som den elisabetanska. Amerikanen har
även ett omedelbarare, mera förutsättningslöst förhållande till verkligheten;
och hans naivare, robustare förhållande till språket står otvivelaktigt långt
närmare än den nutida engelsmannens. Att avståndet mellan en elisabetansk
tragedi och ett gangsterdrama heller inte är oöverstigligt, det har Maxwell
Anderson insett och uppvisat.

Man kan uppdela Maxwell Andersons dramatik i tre grupper, i anslutning
till hans olika utvecklingsskeden. Den första är då den realistiska
prosadramatiken, som inledas med "What Price Glory?" (här hemma kallad
"Ärans fält"), skriven tillsammans med Lawrence Stallings. Det är ett av de
första (premiärår: 1924) och bästa styckena med motiv från världskriget;
det föregriper tonen och synsättet i den senare floden av krigsskildringar,
det rymmer både en förtjänstfull predikan och en färgstark
verklighetsmålning.

"Saturday’s Children" (Såna barn) är ett annat av hans tidigare, mycket
framgångsrika skådespel, till namnet en komedi men i verkligheten en
problempjäs med bittert allvar på botten. Rannsakningen gäller närmast äkten-

Tiden 8 . 1940

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>