Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1940 - Carlsund, Otto G.: Tvärsnitt genom nutida svensk konst IV. Grafiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tvärsnitt genom nutida svensk konst IV
Otto G. Carlsund
Grafiken
Summerar man mina omdömen i de tre första artiklarna, som gällde det
svenska måleriet, sådant det demonstrerats framför allt vid Nationalmusei
vårutställning, kommer man till den slutsatsen att min entusiasm är i
svalaste laget. Somliga skola kalla det grinigliet, andra kanske att jag inte
följer med utvecklingen. Det skulle ha varit mig ett nöje att för Tidens läsare
närmare redogöra för skälen till mitt ställningstagande. Det skulle då framgå
att det aldrig kan vara tal om grinighet eller efterblivenhet. Men det skulle ta
för mycket plats i anspråk, därför får självförsvaret anstå. Jag vill dock
poängtera en av de viktigaste synpunkterna jag anlägger vid bedömandet
av ett konstverks värde, nämligen frågan om den tekniska perfektionen. I
detta betraktelsesätt har jag många kumpaner, om inte i dagens svenska
konstkritik, så bland konstfilosoferna alltifrån Sokrates till den av Strindberg
beundrade Sar Péladan.
För ett konstverks tillkomst måste man förutsätta en talang. Denna talang
måste för att begripas och uppskattas av omvärlden komma till uttryck. Den
kan bara komma till uttryck genom det formspråk den betjänar sig av. Ju
klarare och bättre artikulerat detta formspråk är, desto lättare förstå vi
talangens budskap. Detta formspråk måste skolas, det är därför man har
konst-och musikakademier, ja till och med ABC-skola för poeter, journalister och
författare. Men skolningen består just i handhavandet av de tekniska
medlen. Och på fulländningen av dessa ser man om en talang verkligen haft
något bestämt på hjärtat som han velat uttrycka, i vilket fall man kan kalla
honom skapare, eller om det på botten av hans själ endast rört sig vaga
känslor som aldrig lyckats ta form, i vilket fall somliga kalla honom geni
medan andra säga charlatan.
När den sjukliga känslosamheten fick rotfäste i sekelskiftets patriotiska
skymningskonst, inympades den bacill, vars härjningar i tredje och fjärde
494 ledets konstnärer man slåss emot än i dag. Det är visserligen inte skymnings-
Tiden 10 . 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
