Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1940 - Carlsund, Otto G.: Tvärsnitt genom nutida svensk konst IV. Grafiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grafiken
måleriet som motiv man arbetar emot längre, det har självdött för länge sen.
Utan det är den slappa teknik den givit upphov till och som framför allt
kommer till synes i måleriet. En titt på årets elevutställning vid akademin
i våras övertygade den mest skeptiske om att den nuvarande lärarkåren
gör allt för att konservera sin egen ungdoms suddiga ideal i nästa
generation. Det fanns på hela utställningen inte en bild som var en vettig studie,
en akademisk komposition, en utpenslad modellering eller någonting om vilket
man kunde säga att det var ett elevarbete gjort efter principer. Analogt
kan man tänka sig en skolklass vid en examen i franska. Ingen av eleverna
kan uttala en enda glosa riktigt. Ingen kan översätta ett ord exakt, bara ge
en ungefärlig antydning om betydelsen, och ingen kan naturligtvis böja ett
verb. Så där kändes det på akademin när man såg väggarna fullsmetade
av okunnighetens, slapphetens, dumhetens och den självgoda naivitetens alster.
Det skulle behövas en upprensning vid konstakademin. Ga-ga-andan måste
blåsas ut. Vi måste skapa en opposition, som en gång för femtio år sen.
Var och en som hjälper till att torpedera eländet gör landet och den målande
ungdomen en oskattbar tjänst.
I vår tidsålder fordrar man mer än någonsin precision, exakthet. Varje
yrke inom industri och hantverk ställer allt hårdare krav på sina utövare.
Men om en järnsvarvare, en snickare eller en murare skola prestera sitt
yttersta, borde man av konstnärer kräva det i ännu högre grad. Om en
simlärare skulle arbeta efter samma metoder som herrar akademiprofeter, skulle
hans stackars elever drunkna när de kommo ut på egen hand.
Det ovan sagda gäller, med allra hårdaste eftertryck, generellt för måleriet.
Ett dussin undantag bara bekräfta regeln. Däremot måste man glädjande nog
konstatera raka motsatsen beträffande grafiken.
Detta har sina randiga skäl. Grafiken kan inte som måleriet vältra sig i
färgsmockor. Den måste arbeta med linjer och fylla ytorna mellan dem med
små streck av olika styrka för att modellera fram ett föremål. Sånt ger inga
gratiseffekter och fordrar arbete, om det skall bli resultat. Man har visserligen
ute i Europa sett grafiska försök i Kylbergs stil, men de slogo aldrig igenom,
och i Sverge ha vi i det stora hela förskonats från den sorten.
Men en grundorsak till att den svenska grafiken står så högt att den måste
räknas bland de förnämsta i världen — dessa ord äro ej överdrivna — är
helt enkelt att svensken innerst har ett utpräglat sinne för precision och teknik.
Under loppet av ett tiotal år har man haft tillfälle jämföra den svenska med vad
utländsk grafik åstadkommit. I Stockholm ha vi sett engelska, franska och
polska specialutställningar och utomlands har jag sett tyska, amerikanska,
ryska och italienska sådana. Vid varje utställning har det bekräftats att de 495
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
