Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1940 - Carlsund, Otto G.: Tvärsnitt genom nutida svensk konst IV. Grafiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Otto G. Carlsund
svenska konstnärerna stått sig utmärkt bredvid de andra. Det är inte för
inte framställaren av världens finaste måttsatser, med toleranser på bara
en tiotusendels millimeter, heter Johansson från Eskilstuna. Sånt ligger i
blodet.
Målarnas undertryckande av denna viktiga detalj i nationalkaraktären är
obegriplig, om det inte kan härledas från vissa slagord lanserade av
för-slappade expressionister. För utländska patentfraser ha vi en viss fallenhet,
dessvärre. Desto mer glädjande är det dä att se hur fria grafikerna gått från
all denna nesliga självuppgivelse. Utan att ha någon egentlig tradition att
falla tillbaka på, som i England, Frankrike och Tyskland, ha de vetat att
hålla en standard som måste sägas vara mycket hög. Prestationen är
beundransvärd om man tar i betraktande, dels att konstakademins grafiska sektion,
eller etsarskolan som den kallas, inte är femtio år gammal, dels att tiden inte
kan sägas ha varit särdeles gynnsam för en så relativt blomstrande utveckling.
Under förra kriget, när det också fanns gulascher av rätta sorten, nämligen
sådana som lät pengarna rulla så att också andra kunde leva, blev det hausse
på grafik ett tag. Bukowskis gjorde formidable affärer i Zorn, som brukade
hinna signera etsningar för femtio tusen kronor på en förmiddag efter vad
han själv berättade, och lösa agenter gjorde inte så stora, men ändå glänsande
affärer i Tallbergsgubbar. Sen blev det stopp och strävsamma tider för de
yngre.
I stället för att sänka nivån för att komma billigt undan, tycktes de unga
skärpa kraven pä sin teknik. När Tallberg, som grundat etsarskolan och varit
dess chef i många år dog, efterträddes han av eleven Emil Johansson-Thor
som blev en förstående vän åt de nytillkomna adepterna.
I etsarskolans tryckare, Harald Sallberg, funno de emellertid ett
efterföl-jansvärt exempel. Denne man, som från enkla kår arbetat sig upp till en
skicklig yrkesman, hade under årens lopp tillägat sig alla konstgrafikens
olika tekniker. Det var inte endast de klassiska metoderna, träsnitt, trägravyr
och kopparstick han blev expert på, utan på den senare uppfunna
syreetsningen, mezzotinten, aquatinten, liksom även mjukgrundsetsningen,
torrnålsraderingen och litografin. Alla dessa sina erfarenheter har han för övrigt
samlat i en bok, vilken med titeln Konstgrafiska metoder blivit känd och översatt
bl. a. till finska. Den kan anses vara ett standardverk i dessa frågor. Någon
lämpligare lärobok för dem som vilja lära känna eller utöva de grafiska
konsterna lär man inte finna.
Parallellt med sin träning som yrkesman odlade han också sina
konstnärliga anlag genom att på lediga stunder flitigt teckna av diverse föremål, i
början särskilt hus, senare hela stadsvyer. Han hade en solid talang och blev
496 efter en långsam träning, som varade många är, en av våra bästa stock-
Tiden 8 . 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
