Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9, 1940 - Gårdlund, Torsten: Näringspolitik i halvdager
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Näringspolitik i halvdager
löpande nedgång i varuutbudet har man för framtiden ätt räkna med att
köpkraften genom tilltagande budgetunderskott för försvaret och till
näringslivets stöd drives i höjden. Inom det enskilda näringslivet liksom inom den
offentliga förvaltningen medföra indextilläggen en betydande
inkomstexpansion. Denna spänning mellan varuutbudet och varuefterfrågan kan befaras
i fortsättningen leda till en prisstegring utöver den som redan inträffat till
följd av stegrade importvarupriser. Innebörden av det nuvarande läget kan
sammanpressas i uttrycket: depressionsrisken framträder nu såsom
dominerande utan att likväl inflationsfaran kan anses minskad.
Det allmänna målet för vår näringspolitik har angivits vara, att
upprätthålla produktionen utan att priserna tillåtas stiga över en nivå, som betingas
av den på vissa varor ökade knappheten. Sysselsättningen och
varuförsörjningen skola stödjas i första hand genom produktion av ersättningsvaror. I
den mån detta icke förslår, skall ett program för offentliga arbeten sättas i
funktion.
Några riktlinjer för det allmännas ledning och stimulering av
ersättningsproduktionen ha däremot icke lämnats. Ej heller ha de åtgärder, som krävas
för att göra produktionsprogrammet förenligt med den penningpolitiska
målsättningen, närmare angivits av regeringen.
På grund av det ovissa läget kunde i den senaste statsverkspropositionen
ingen utformad plan för den ekonomiska politiken lämnas. Detta påpekades
av finansministern under remissdebatten i en replik till professor Ohlin, som
efterlyste klarare linjer för vår näringspolitik. Men finansministern ställde
sig dessutom av principiella skäl skeptisk till tanken på en från början mera
detaljerad planläggning av näringspolitiken:
"Det enda, som man i detta ögonblick med skärpa behöver understryka är, att
det är mycket lättare att säga vad som behöver göras än att säga, vilka vägar
man skall gå, och att valet därvid måste bli resultatet icke av ett övervägande från
den enes eller andres sida om hur man skulle önska att det hela ordnades, utan
måste bli beroende av en lösning av en ekvation, som faktiskt tar hänsyn till både
bestående intressen, idéer och, vill jag säga, till för ögonblicket gällande
maktförhållanden i samhället____ Det finns intresselösningar, som inte kunna vinnas på
annat sätt, än att parterna få pröva sina krafter och se, hur mycket den ena vågar
pressa den andra. I det läget kunna statsmakterna och regeringen spela en
förmedlande roll, det skall inte förnekas, men jag tror inte, att man kan komma med
lösningar, som redan från början förefaller den ena parten alldeles oacceptabla."
Denna principiella uppfattning förefaller mången överraskande passiv i
det komplicerade försörjningsläge, vi nu ha framför oss. Det torde råda
enighet om att vår näringspolitik kräver starkare ledning och större
samord-514 ning än någonsin, att problemen i ovanligt hög grad kräva insiktsfull behand-
Tiden 9 . 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
