Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9, 1940 - Gårdlund, Torsten: Näringspolitik i halvdager
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Näringspolitik i halvdager
freden skall anses upprätthållen, folkhushållets minskade avkastning måste
medföra att de olika samhällsgrupperna få samma relativa andelar av en
minskad kaka. Om "bestående intressen, idéer och för ögonblicket gällande
maktförhållanden" leda näringsgrupperna att söka undfly en nedskärning av
levnadsstandarden genom att ta ut högre penninginkomster, kommer kakan
därför icke att bli större. Men deras strävanden kunna framkalla en
prisstegring, som — utom att den verkar ekonomiskt desorganiserande — rubbar den
inkomstfördelning, som man i samhällsfredens intresse enats om att
upprätthålla under denna kris.
Den linje, som man i vårt land synes vara inne på, kan naturligtvis i och
för sig försvaras. Man kan exempelvis hävda, att arbetsmarknadens parter
utan vägledning eller övertalning från statsmakten få göra upp sina
ekonomiska mellanhavanden — i nominella termer. Men för att realisera det
uppställda penningpolitiska målet, tvingas då staten att i efterhand genom sin
finanspolitik öva inflytande på inkomsternas storlek. Eller, om priserna
tillåtas stiga, kommer den ofrånkomliga reduktionen av levnadsstandarden att
inträda genom minskad köpkraft för de förut frivilligt kontrakterade
löneinkomsterna. Försöket att genom förhandlingar nå kompensation för
näringslivets minskade avkastning leder sålunda till ett dilemma. Endera vinnes
kompensation på någon annan samhällsgrupps bekostnad; detta kan anses strida
mot en uppgjord överenskommelse. Eller också utlöses i efterhand sådana
förändringar genom finanspolitiken eller prisutvecklingen att ingen verklig
kompensation erhålles; detta gör avtalsfriheten till en illusion. Man kan givetvis
säga, att även strävanden, som oundgängligen upplösas i ren illusion, äro
politiskt nödvändiga. Man bör dock hålla klart för sig, att det saktmod i
debatten och den politiska utjämning, som i förstone vunnits genom att
frihetens princip hävdats, kunna komma att visa sig dyrköpta, om inflationen
sedan sätter in.
I det aktuella läget medför kravet på lönekompensation indirekt en
svårighet, som ej bör underskattas. När man överväger statliga åtgärder, främst
genom beredskapsarbeten, för att hålla den industriella sysselsättningen uppe,
måste inflationsfaran te sig som en hämmande faktor. Vetskapen om att den
prisstegring, som till en början kunde utlösas av beredskapsprogrammet,
automatiskt skulle medföra en stegring av samtliga löneinkomster och därmed
en tendens till inflation, måste skapa en tveksam inställning till ett statligt
sysselsättningsprogram.
Den ekonomiska utvecklingen i England bjuder åtskilligt av intresse från
de synpunkter, som här anlagts. I början av krigsåret framlade Mr Keynes
en genomtänkt hushållningsplan, som dels innefattade tvångssparande för
516 att förebygga inflation, dels även vissa socialpolitiska åtgärder till de lägre
Tiden 9 . 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
