Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9, 1940 - Fredriksson, Karl: Inrikeskrönika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inrikeskrönika
1. 11. 1940
De väldiga herrar med gny och med dån
slå riken och byar omkull.
Tyst bygga dem bonden och hans son,
som så uti blodbestänkt mull.
D etta var på Geijers tid. Numera är det bönderna som sköter "the big noise",
det stora bullret, i svensk politik. Omedelbart efter valet ådrog sig
bondeförbundet uppmärksamhet, när en del av dess representanter krävde att
bondeförbundet skulle med hänvisning till valresultatet uppsäga sitt engagemang i
samlingsregeringen. Detta krav fick en viss pondus genom att det framfördes
i stormäktiga Skånska Dagbladet, som ju kunde antagas vara informerat om
ledningens avsikter. Men det fick också stöd av herrarna von Heland och
Wallén, vilket aldrig kan vara ägnat att väcka förtroende. Denna aktion från
skarpmakarna inom bondeförbundet misslyckades. Den besinningsfulla delen
inom bondeförbundet visade sig då vara den starkaste.
Motgången för extremisterna på bondehåll — en personlig seger för hr
Bramstorp — tycktes för ett ögonblick ha blåst luften ur sprakfålarna. Det
dröjde emellertid bara några veckor förrän det var nytt ståhej inom
bondeleden, denna gång inom RLF, Riksförbundet landsbygdens folk. Man gjorde
inom förbundet en "sondering" för att utröna hur medlemmarna skulle ställa
sig till en produktionsstrejk, för den händelse statsmakterna inte vore nog
tillmötesgående med prishöjningar på jordbruksprodukter.
Detta knappast förtäckta hot har fått ännu hårdare kritik än demonstrationen
inom bondeförbundet. Att i dessa tider hota med produktionsstrejk inom
jordbruket är ju revolverpolitik av grövsta slag. Böndernas fackförening är
visserligen ung och vild, men att produktionsstrejka inom livsviktiga näringsgrenar
hör likväl till det man inte får göra när landet befinner sig i fara. Det
förefaller också, som om RLF:s ledning vid bättre eftersinnande själv inser detta.
Man har förklarat, att den ifrågasatta åtgärden icke var avsedd att utföras.
Det gällde bara att få ett stickprov på stämningen. Detta låter höra sig. Vad
man icke vill ha taget på allvar bör dock i oroliga tider icke heller
ifrågasättas.
I samma veva har Sverges Lantbruksförbund företagit en mera distingerad
518 aktion, ehuru med samma syfte, nämligen att utverka prisförbättringar ])å
Tiden 10 . 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
