Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9, 1940 - Tingsten, Herbert: 1789—1940. En idéhistorisk återblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1789—1940 — Kil idéhistorisk återblick
väsentliga olikheter funnos mellan de olika folkgrupperna, man tänkte sig,
att alla skulle bli i det väsentliga jämlika med lika uppfostran och lika
möjligheter. Men samtidigt utgick man från att de grupper, som kände sig höra
samman, skulle få leva samman och fritt välja, fritt ordna sin styrelse
tillsammans. Nationalitetsprincipen utformades något senare, men den var en
typisk frukt av liberalismen, den var på det internationella området samma
sak som folkstyrelsen var på det nationella.
Hela denna tidiga upplysningsfilosofi kan sägas vara byggd på tre
grundtankar: Människan är av naturen god. Människan är av naturen förnuftig.
Endast fördomar, institutioner, felaktigheter, som uppkommit utan
människans eget förvållande, ha lett till de svårigheter, som föreligga. Om bara
dessa oriktiga institutioner, dessa av bristande insikt beroende fördomar
rensas bort, så kommer mänskligheten att universellt vandra mot ljuset, mot
välståndet, mot friheten och freden.
Denna i äldre mening liberala debatt fortsätter under den följande tiden,
men den revolutionära filosofin möter då nya motståndare. Den möter
motståndare, som utgå från den gamla ordningen, som helt enkelt försvara den
ideologi, som revolutionen angripit. Men den möter också andra fiender.
Den möter först en fiende i den moderna politiska konservatismen och senare
en fiende i den utbildade socialismen.
Den moderna konservatismen i början av 1800-talet kan karakteriseras så,
att man tog upp upplysningstidens föreställningar om ett mänskligt framsteg
men i olika hänseenden begränsade deras giltighet. Dels tänkte man sig, att
detta framsteg måste vara långsamt — det kunde inte vinnas genom snabba
omvälvningar, det måste ske genom ett arbete dag för dag, genom en successiv
omvandling av de mänskliga institutionerna — dels tänkte man sig, att i det
hela redan äldre skeden bjödo pä en sådan utveckling. Institutionerna hade
inte, som ofta upplysningsmännen tänkte sig, framgått ur några makthavares
begär att behärska massorna, utan de hade framvuxit som naturliga
konsekvenser av civilisationens utveckling på ett bestämt stadium. Det förakt för
de mänskliga institutionerna, för de mänskliga fördomarna, som behärskade
upplysningstidens män, finner man alltså inte hos konservatismen. Man utgår
tvärtom från att i varje givet stadium ha dessa institutioner, dessa fördomar,
dessa föreställningar inneburit ett visst värde, och vidare tänker man sig,
att utvecklingen mot universalitet har alldeles bestämda begränsningar. Man
tänker sig, att inom varje nation finns det bestämda, särpräglade anlag, och
det är bara under utbildning av dessa som de olika nationerna gå framåt.
Man tror inte på möjligheten av en mänsklig enhet, som skulle innebära en
upplösning av nationerna till förmån för enheten, man understryker tvärtom 529
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
