Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9, 1940 - Tingsten, Herbert: 1789—1940. En idéhistorisk återblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herbert Tingsten
Vad jag vill betona i detta sammanhang, när jag nu tillåter mig att sluta
mitt anförande med några mera personliga anmärkningar, är, att det
förefaller mig vara en plikt för oss alla att söka pröva de olika läror, som här
framställas, att försöka göra det utan fruktan, att försöka nå en ståndpunkt,
som vi kunna säga stå i överensstämmelse med våra egna hedersbegrepp.
Fichte sade, när han diskuterade den materialistiska och den idealistiska
filosofins möjligheter, att ingendera linjen i själva verket kan vetenskapligt
motiveras. Den filosofi man väljer blir beroende på den människa man är.
Jag skulle vilja framföra den tanken, att vi böra göra klart för oss, vilka
människor vi äro, vilken åskådning som tilltalar oss, vilken kombination
av föreställningar från olika håll som vi kunna förkunna, som vi kunna tro
på utan uppgivande av vår heder.
Det saknas emellertid inte försök att anvisa vägar, som göra denna fria
prövning, själva denna vilja att nå klarhet, överflödig eller meningslös. Jag
skall ett ögonblick stanna vid den väg, som för närvarande i vårt land är
den mest poulära av vägarna från verkligheten, och som representant för
den skall jag ta den framstående humanist, som för några dagar sedan vid
Tegnérfesten i Lund talade till den akademiska ungdomen, professor Fredrik
Böök.
"Vi äro alla vassrör, som vaja hit och dit för stormen, och huvudena böjas
utan åtskillnad", skriver han, "men vi äro tänkande vassrör. Som sådana
skola vi tänka ödmjukt, anställa fromma, uppbyggliga betraktelser, som det
anstår ett bräckligt rö." Hans linje är ödmjuk, och han låter Tegnér bli
dess talesman. Några citat av Tegnér från den tid, då denne trodde sina
ideal vara på väg till seger, användas för att visa, att Tegnér i själva verket
trodde på den historiska utvecklingens förnuftighet och i segraren såg
framtidens utvalde. Tegnér blir en anhängare av den för Hegel och Marx
gemensamma historiefilosofi, som söker tolka varje inträffad förändring som ett
framsteg, som, för att använda ett ord av Hegel, söker se förnuftets ros i
samtidens kors. "Det vetande, som är sant, är det, som förändrar världen",
skriver Böök. Han underförstår här, att det, som förändrar världen, är sant.
Ty han fortsätter: "Känna vi inte djupare än någonsin, att om vi tro på
stormens herre, så måste vi tro, att den världshistoriens stora process, som
tänkarna kallat för kvalfull, också är gudomlig."
Meningen kan inte vara mer än en enda. Allt sker till det bästa. Den
som segrar har rätt. Gud är ständigt med de starkaste bataljonerna. Jag
kan inte här ingå på de många omskrivningar, i vilka denna tanke
fram-föres, eller de till intet förbindande reservationer, som pryda den. Det är
tillräckligt att stanna vid huvudsaken. Vår tröst i denna tid skall bli den
534 tanke, som Pope för mer än 200 år sedan uttryckte klarare och enklare än
Tiden 9 . 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
