Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9, 1940 - Tingsten, Herbert: 1789—1940. En idéhistorisk återblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1789—1940 — En idéhistorisk återblick
tryckningen av dessa friheter skall bli så fullständig, att medborgaren inte
bara underlåter att opponera utan också med hänförelse och entusiasm
omfattar de föreställningar, som äro de för kollektivitetens styrelse utmärkande.
Med denna kollektivitetstanke följer med nödvändighet en uppdelning i
nationer eller stater i olika klasser. Det finns ett danskt ordstäv, som säger:
vi äro inte ringare, därför att vi äro färre. Det är ett liberalt uttryck i denna
mening. Enligt totalitär ideologi kan en sådan tankegång inte försvaras.
Man är just ringare, därför att man är färre. Ju färre man är, desto ringare
är man, och en stor kollektivitet kan därför utan respekt, utan tolerans
förkväva de minoriteter, som ställa sig i dess väg.
Bakom denna tanke ligger en föreställning, som tidigare kanske klarast
framträtt i vissa marxistiska varianter, nämligen tanken på att människorna
kunna förvandlas. Jag nämnde nyss, att det varit något väsentligt för
tidigare värdegemenskap, att människorna antas ha på något sätt naturliga
intressen, inställningar, åsikter, och att dessa böra respekteras och i själva
verket ha en fasthet, som påkallar respekt. Enligt den totalitära
föreställningen kunna människorna förvandlas i en långt högre grad än man tidigare
tänkt sig, och framför andra gäller tanken, att man genom våld kan skapa
samtycke. "Forza e concensu", våld och samtycke, är en mening, som
formulerats särskilt under senare år av Mussolini och som är avgörande för
förståendet av hela denna tankegång. Det är våld och samtycke, som behövs,
men våldet skapar samtycke. Genom våldet vinner man om inte genast så
efter ett par årtionden samtycke. Man blir därför, även om man börjar i
skydd eller med hjälp bara av en liten minoritet, inom en begränsad tid
legitimerad och kan åberopa sig på de demokratiska föreställningar, som man
från början förklarat sig förakta och avvisa.
Med dessa linjer följer mycket annat. Det följer ett förakt för hela
den toleransprincip, som utmärkt den gamla värdegemenskapen. Det följer
ett förakt för hela den debatt, som utgår från att man genom rationella
överväganden skall komma till för alla godtagbara resultat. Det följer ett
förakt för den allmänna humanitetsföreställningen, som är ett slags utslag
av toleransprincipen i vidare mening.
Jag skall inte ingå på någon närmare diskussion av dessa läror. Jag vill
bara betona, att dessa läror — det bör erkännas även från det håll, där man
ställer sig avvisande till dem — på många punkter ha gett oss perspektiv
och insikter, som vi tidigare inte ägde. Tanken på det förnuftiga
övervägandets betydelse, på debattens värde, på omöjligheten att förvandla
människorna, som varit så stark tidigare, ha vi måst modifiera. Man måste, hur
man än ställer sig, erkänna, att här öppnas nya perspektiv.
533
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
