Tiden / Trettioandra årgången. 1940 / 554 (1908-1940) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9, 1940 - Wizelius, Ingemar: Torsten Fogelqvist

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skriver han, att humanisten
numera är hemlös, att inget parti har
plats för honom. Han får söka
sina vänner "var han kan".

Torsten Fogelqvist

Den inrikespolitiska
utvecklingen har inte varit särskilt
uppbygglig, trots den fortskridande
demokratiseringen. Men de
svåraste desillusionerna har
världshändelserna förorsakat.

Världskrigets utbrott blev
naturligtvis en svår chock för
Fogel-qvist liksom för alla som
motarbetade masstänkande. "Många av
våra illusioner ha frusit bort —
den obetingade tron på kulturen,
framsteget, förädlingen. Många av
oss ha vaknat upp ur ett vackert
rus." Citatet är hämtat ur I
nederlagets tecken. Men frostskadorna var nog i själva verket inte så svårartade;
talet andas en ganska påfallande optimism. Vägen till seger går genom
nederlag, och världskriget har åtminstone gjort oss många illusioner fattigare;
hädanefter skall vi kunna arbeta på en mera realistisk grund.

Så snart ett tillfälle bjöds kröp optimismen fram på nytt. Den ryska
revolutionen bådade gott. I maj 1917 samlades en frisinnad ungdomskongress
i Köpenhamn, och Fogelqvist höll ett tal, som — enligt vad en åhörare
berättat — slutade med en "djup och tändande hymn till våren i naturen, i
statslivet och i människornas sinnen". När sedan bolsjevikerna kom till makten,
blev desillusionen kraftigare, än den varit vid krigsutbrottet. Den
internationella kommunismen betraktade han med bistra blickar, och det faller en
lätt sympatisk dager över fascismen, som — enligt Fogelqvist men
knappast enligt historien — år 1922 räddat Italien ur den överhängande faran
att bolsjeviseras. Om Mussolini heter det: "Han är — och det är ovant
att få uttala ordet — en personlighet. Och det gör sedan nästan
detsamma, om han är sympatisk eller osympatisk, om han närmar sig ens
egna politiska ideal eller motsatsen." Särskilt märker man hans förtjänster,
om man jämför honom med alla dem, som saboterat freden, kommit den att
bli en karikatyr. Till fransmännen har Fogelqvist ett särskilt gott öga; han

TidExN 9 . 1940

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>