Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9, 1940 - Wellander, Erik: Lektioner i svenska IX. Om kongruens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
helst den för språkkänslan störande motsättningen mellan singular form ocli
plnral betydelse och skriver t. ex. Åtskilliga bilar stodo fastkörda.
Kn liknande fråga är om det skall heta Tre fat olja ha gått förlorade eller
har gått förlorad. Här är måttsordet pluralt och det mätta singulart uttryckt.
I själva verket få de olika formerna icke riktigt samma betydelse.
Entalsformen har gått förlorad hänför sig till olja, flertalsformen ha gått förlorade
hänför sig till tre fat. I riktigt vårdad stil och särskilt i kanslistil undviker
man gärna dylika svårigheter och skriver antingen Tre oljefat ha gått
förlorade eller, vanligen, En kvantitet av tre fat olja har gått förlorad.
Mera förbryllande är motsättningen mellan naturligt kön och grammatiskt
genus. Heter det Statsrådet är utgånget eller utgången? Hembiträdet var
förlovat eller förlovad? Det måste heta det nyutnämnda statsrådet, det unga
hembiträdet, därvidlag finns intet val, där segrar ordets grammatiska genus,
men så snart möjlighet finnes, söker man att låta det naturliga könet råda:
Statsrådet är utgången, han (icke det) äter lunch. Hembiträdet är
förlovat, hon (icke det) skall snart gifta sig. Man skriver t. o. m. Ingen av
syskonen är kommen hellre än Intet av syskonen är kommet, men en noggrann
stilkonst undviker dylik inkongruens och föredrar att skriva t. ex. Ingen av
syskonskaran är kommen.
Man ser sålunda att språket erbjuder många fall, där man i valet mellan
de två närmast till hands liggande uttrycken nödgas bestämma sig för ett
tredje, som gör det möjligt att undvika konflikten. Om en tidning skriver:
Befälet är många gånger de första att beklaga denna ordning. De göra så
gott de förmå, så är det ingen god formulering, ty man får icke låta pluralen
de syfta på det singulara ordet befälet. I vårdad stil undviker man strängt
dylik inkongruens. Men hur skall man då skriva? Befälet är många gånger
det första att beklaga . . .? Nej, det är omöjligt. I själva verket finns ingen
annan möjlighet än att kringgå svårigheten genom att skriva t. ex. Officerarna
eller, om det måste vara så noga. De som ha befälet l. dyl.
I samma nummer av samma tidning skriver en anmälare:
Vetenskapsmännen kunna ej göra anspråk på att vara en grupp som ensamma ha rätt att
uttala sig om mera invecklade problem. Ordet ensamma syftar här på
vetenskapsmännen, alltså på ett pluralt ord, men grammatiskt måste det rätta sig
efter grupp, och kongruensen är alltså oriktig. Bör man då skriva med formell
kongruens: Vetenskapsmännen kunna ej göra anspråk på att vara en grupp
som ensam har rätt . . .? Nej, det är icke heller bra, ty strängt taget är det
icke gruppen, som i klump uttalar sig, utan de enskilda vetenskapsmännen.
Enklast undviker man svårigheten genom att stryka de strängt taget
överflödiga orden vara en grupp som och fortsätta . . . ensamma ha rätt . . .
Vägen att övervinna svårigheterna är ofta just denna att "gå udenom".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
