Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10, 1940 - Landgren, John: Arbetslöshetspolitikens dilemma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
► Är icke den enskilda människans behov av
hjälp och därmed antalet hjälpsökande
arbetslösa en fullständigt ovidkommande
faktor i en verklig arbetslöshetspolitik?
John Landgren
Arbetslöshetspolitikens dilemma
Var äro de arbetslösa? I juni månad detta år rapporterades 5,406
hjälpsökande arbetslösa hos arbetslöshetskommittéerna; i juli 7,902; i augusti
10,361; i september 12,243 samt i oktober 16,122. Sextontusen arbetslösa
är icke någon stor siffra för hela den svenska arbetsmarknaden. Samtidigt
(den 30 september) redovisa emellertid fackförbunden 68,598
arbetslöshets-stämplade medlemmar och även försiktiga bedömare uppskatta det faktiska
antalet arbetslösa till åtminstone 100,000. I varje fall torde denna
uppskattning ha fog för sig, om man med arbetslösa avser sådana arbetare, som
förlorat sin mera regelmäsiga sysselsättning.
Hur kan nu detta komma sig? Varför denna väldiga skillnad mellan
antalet personer, som av allt att döma förlorat sin sysselsättning och antalet
av dem, som begära samhällets hjälp under sin nödtvungna sysslolöshet. Till
en början kan naturligtvis hävdas, att avståndet mellan sifferantalen icke är
så stort, som det kan förefalla. Fackförbundens arbetslöshetsstämpling är
sålunda icke helt tillfredsställande. Det kan tänkas, att någon del av de
ar-betslöshetsstämplade i verkligheten ha syselsättning utanför sitt fack. I varje
fall kan det tänkas, att åtskilliga från och till lyckas erhålla tillfälliga
arbeten.
Förklaringen räcker dock icke på långt när. Otvivelaktigt finnes, trots den
nyss påtalade möjligheten, en betydande skillnad kvar mellan de verkligt
arbetslösa och de hjälpsökande. Är då detta så märkvärdigt, att man behöver
fundera länge pä den saken? Knappast. Hjälpsökande är ingen vacker
benämning. Den verklighet, som ligger där bakom, är icke heller så trevlig.
Det kan icke hjälpas, men flertalet arbetare känna det som en förnedring,
att ansluta sig till skaran av hjälpsökande. Icke minst gäller detta nu, då
man i flera är vant sig vid att, med större eller mindre rätt, betrakta de trots
högkonjunkturen kvarvarande arbetslösa som människor med mindervärdig
arbetskraft, som en samling definitivt utstötta. Känslan av förnedring hänger
588 dessutom nära samman med det faktum, att själva hjälpverksamheten i och
Tjpen 10 . 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
