Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10, 1940 - Beyer, Nils: Stockholmsteater 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nils Beyer
far, den blinde spanjoren, som med ett slags visionär kraft tolkar dramats
idealistiska utvecklingstanke. Efter oss skall det komma ett släkte, som vågar
"betrakta stjärnorna"! Det var Blickingbergs sista roll. Och det var den
vackraste roll han gjort, kanske därför, att han anade sin förestående bortgång
och i denna avskedsföreställning till livet kunde lägga in sina egna djupaste
och allvarligaste sinnesstämningar.
Därmed är de tre största moderna dramer, vi fått se i år, omnämnda. Men
teatern har också sin stora klassiska världsrepertoar, under förutsättning att
den förstår spela den på ett rätt sätt, som går till nutidsmänniskors sinnen
och hjärtan. Ett uppsluppet prov på dylik modernisering i anda och sanning
var Sandro Malmquists iscensättning av Shakespeares Så tuktas en argbigga
på Oscarsteatern. Pjäsen har en gång på samma scen spelats i modern
funkis-kostym. Det visade sig vara ett misstag. Här hade man gått den motsatta
vägen och anknutit till Shakespeares egen i primitiva teaterform men uppfattad
som en teatralisk lek, med moderna människor bakom maskerna, ett storartat
skoj, som fick sin charm, sin humor och sitt renässanshumör av Edvin
Adolphsons och Alice Eklunds överdådiga spel.
Likaså har Lars Hanson firat en seger i som kungaframställare i ett
strindbergsdrama, Karl Xn, i en vacker föreställning i Alf Sjöbergs gärna litet
estetiskt överlastade men alltid fyndiga regi på Dramatiska teatern. Han hade
gjort kungen mera "sympatisk" än Strindberg själv hade tänkt sig denne
"Sveriges förstörare". Det var en dödsdömd en våldshärskare, med
ensamhetens och motgångarnas försonande skimmer över sin ännu i det sista raka
gestalt, som vi här fick se. Figuren imponerade, konstnärligt sett, men som
generell anmärkning med tanke på framtiden, bör man kanhända viska i
Pauline Brunius’ öra, att värre än bristande pietet mot denna världens mäktiga
är bristande pietet mot en diktares innersta uppsåt.
Vilka minnesvärda skådespelarprestationer har året för övrigt haft att
uppvisa?
För Anders de Wahls skull tog Dramaten upp Äventyret, den gamla
bomb-säkra farsen av Georges de Caillavet och Robert de Flers, och det är en
glansprestation han fortfarande gör i den stackars komiska amanuensens roll. Eljest
blev föreställningen i första rummet Harriet Bosses. Hon spelade med utsökt
gammaldags sirlighet "farmor" — efter att i sin ungdom ha spelat den unga
fröken Héléne, där det nu var Gunn Wållgrens tur att inhösta en triumf.
I ett annat franskt stycke, det laddade erotiska trekantsdramat Duo — av
Paul Géraldy — har Georg Rydeberg och Esther Roeck Hansen på
Blanche-teatern åstadkommit årets yppersta föreställning i den intimt realisfiska genren.
626 Det blev en kulmination i ett konstnärligt ovanligt lyckat teaterår för direk-
Tiden 10 . 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
