Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 1.
TIDEN.
1803.
ön uHrakonservativ person, hvilken saknar kännodom
af det, finn af ståndets tvänne språk. I Inni mycket än
det förtroendnflilla samarbetet mellan stånden och (leras
talinän härigenom kominer att försvåras, skola dock —
vi hoiipas det. vid detta siAndormOto som vid det
senasto det linska folkets djupast k|inda ötiskningsinål,
dees oro ock dess förhoppuiugar, i vönlsnmma och
manliga ord Hnna vägen till trouon.
Ett ögonkast utåt.
Madam Adam triumferar. Tjugu års
ansträngningar hafva ändtligen krönta med framgång, då den
fransk-ryska vänskapen blifvit beseglad genom eskaderbesökel
i Toulon och festerna i Paris. Väl ljuder ,.fred" ännu
som det, nya förbundets lösen, och Cliallemel-Lacour
kallar det till oeb med en garanti för civilisationen!"
Men då npphofskvinnan till den russofila rörelsen i
Frankrike i sin senaste revy öfverskåda!- förbundets framtida
följder, blixtra idel bajonetter och kanonskott för
hennes ögon. Kysslund och Frankiike räcka hvarandra
handen oj blott, öfver tyskarne» hnfviulen. utan äfven
öfver engelsmännens i Indien, Englands mest sårbara
punkt, och Öfver italienarnes i Medelhafvet,. Italien
dignar noder bördan af de skatter trippelalliansen fordrar;
dess snara afmstning är oundviklig. Storbritannien
börjar visa sig kyligt mot denna allians och undfallande
mot, det nya förbundet. Och i Paris vakna de krigiska
minnena från dircktoriets och det första kejsardömets
tid. Napoleou 1, som Ätt hvila i lloro årtionden, går
un igen på teatrarne under publikens stormande jubel.
Sardon har i Madame Sans-Gène" stält dou napoleonska
tiden lifslefvande på scenen och Dumas’ berömda
„Napoleon Bonaparte" och andra gamla pjeser från
tjngu-trettintalen tagas ånyo upp. Till ocli mod moderna från
denna tid äro nit de enda möjliga. Don fullödigaste
konsekvens af ryss fes tema i Frankrike vore i sanning
kejsardömets återupprättande, och därtill behöfves blott
ett krig och en man.
Ett oeh annat.
Den 1 november öppnade .föreningen för
vülpjivnhi’-Utnrj ordnande- sin byrft uti gården n:o 14 vid
Alexnnilersga-tan. Denna tSrøning liar ouktadt den storartade välgörenhet-,
aomöfverliutVud taget kännetecknar hufvudstadens bättre
lot-tade helulkmng, mött gunska mänga Svårigheter. Del liar
förefallit sinn lno mun icke uppfat,lat duss ändaiuàl uch
värk-saudiet. Det hörde dock ligga i un livar v II I görande persons
intresse att taga reda p& om den nöd, hvilken nian hor honom
afhjälpa, är viirklig eller endast. lörogifvon, Föreningens
centralbyrå går honom härvid tillhanda med upplysningar oeh råd.
DA en bottlande besöker nAgon af föreningens
medlem-mar orlailler han et.I hönvisniugäkort till centralbyrån. (Sftdann
kort slA att köpa lör icke medlemmar p& centraibyrln/| Med
dettA kort infinner sig den bjälpsöknnde pa byr&ii, scrn
noga genom sina besökare eller pft annat sätt genom för
frAgniugur hus grannar, hyresvärdar, arbetsgifvare, polis- ocli
fattigvardsmywhgliet granskar lians behof af histAnd, och
nedan lämnar upplysning ät den person. som hänvisat den
hjälpsökande titi nyr&n. Han kan du lämna understöd mod
det. medvetande, att hatts hjälp trä|lar rii.it person och
vitrkli-gen kan lända till gagu.
föreningens Årsafgift Är frivillig, men får ieke understiga
tro mark. Stillande medlem betalar tvdhundra och ständig
ledamot femtio mark en gäng för alla.
Föreningens medlemmar hafva pä sina tamburdörrar
skyltar, soln på landets bägge BprAk hafva antydningar om
medlemskapet. När dessa skyltars helvdelse blir allmännare känd
skull yrkestiggare!! undvika att klappa pä siiduna dörrar, ty
lian kan vara öfvertygad om. att hans förhållanden komina i
öppen dag; A andra sidan kan den,soln vUrkligon behöfver hjälp,
vetn hvart lian skall väuda sig för att. blifva luilpen.
Föreningens hyrä är öppen för hjälpsökande frän kl. 10
12 f. m. och tör allmänheten frän 12—-t e. m.
Den inhemska julbokniarknadon har i Or hitiutils icke
blifvit riktad mod li&got arbeta af större bestående värde.
Största uppmärksamhet hafva Adolf Pauls -Herr Ludvigs*.
FÖLJETONG.
Eli gijWmäf af karlek.
af
Ludovic Halévy.
(Översättning frän franskan.I
lian skref hvarje morgun no.li afton, i sin „ agenda
helt kort em godt, itn föresatser, ku summariska rappurler
(litt dagens tilldragelser, y lian började vid ät) Ars ulder
ti. 3 okt. 1809; tatli Si- här hvad lian skrifvit, |||l||ulu dat|||||:
„|||||i|||ni till underlöjtnant vid SJhstu regementet."
Vill årets sliil lillie lian häftet i bordslädun nek
öfvergick t.lll det lllljäiiilè årets.
Iion förde, aum ung Hicka, mycket omständligt gitt
dagbok i små volymer, Imtidmi i blått iniirnquiii nek
umsurgs-tillit t||||iti. I|nn började vid I ti Ar* ålder ocli hennes
[Brut» mening, daterad d. |ö ma| IM7ti, |vib|e sà:
■ 1 dug har jug min första bmgu klädning,"
Unn gifte sig den 17 augusti 18711; Inni skref icke
illern i de hiiiA blå iiiurui|tlliis-htuideii; men lit||| hevnrodc
l|e||i, hemlighetsfullt glimilu längst i II Hd i nil Wnnlåda. Dessa
böcker visste att berltItu hennes lif från un\j mäiuid 1870,
till augusti D57ü, från den förut» långa klädningar t.lll glf-
termålftt
Dun gifte sig |tfvnii ilen 17 augusti 187!), mon han
liuite icke ufhrutit de dugliga anteckningarna uuli i en uf
bordslådorna Ini...... Kl smil „uirruduu I hvilka lians til
var skrifvet, dug för dug, mycket noggrant, uiti också ttttt
Tid efter aiiiiati reiide lian sig |neil at| pn må få taga fram
«tt häfte. Unn öp|HUulr det, läste 15 eller 80 sidor oc.li
hifilc sig så in I det fftrfliiln»,
För maten lindé den nlietydlign iiuilerlöjtnauteii Idlfvit
kapten nek t. f, »kradnmdicf, Han var nu ensam i siu
K A Tavaststjemas _PA bröllopsresa" samt Mikael Lyhecks
.Allan vAr Margit" tilldragit sig. Herr Pauls bok, som fr/In
liötjan till slut, handlar om nlltlror och ingenting annat
förefaller nigel lAngtrAilig. .PA bröllopsresa", hvars titel
nngif-ver innehållet, är skrifven pA mellantiden lindor nrbetot pfl
större värk. Den mål,fulla humor som genotngAr buken gör,
nt.t man läser den med nöje „A11»b var Margit" är som ooksA
pA titelbladet angifves Mmst, en „9niAstadsskildrlng" 1 nftgra
sirödihi episoder ur en småstads alldagliga lif lAter
förtnt-larcn kontilrerno af en ung flickas förälskelse framslpTnta,
Det. var en låga, som kom och gick utan att IRronn djupare
spAr elter sig. Del. ligger mycket behag i framställningen.
.Allas vAr Margits" profil är’med lätt hand t-äkt ooh vackert
teck-|ind. —J. Ahrenborgs bebådade stora bok bar ännu ej
utkommit Don kominor säkert att blifva den värdefullaste nyheten
för i Ar.
a
Senasto måndag giok don länge förberedda tillställningen
till förmål! tör folkbildningsarbetet. i Viborgs län af stapeln.
Aftonens glanspunkt var naturligtvis ilen sene tablåer med
ämnen hämtadt- ur Viborgs lilns historia, som blifvit anordnade
uf arkitekten Ahronberg och skulptören Vikström. Taldäcnia
beledsagades af musik, komponerad af .1. Sibolins. Hvarken
tnbMeroa eller musiken blefvo, såsom det föreföll oss
Åtminstone, tillbörligt uppskattade. Därtill bidrogo riAgra missöden
viil framställningen ooh den alt för tätt packade publikens
otålighet. Öfver tablAerna |Ag nägot om mon fAr säga
symbolistiskt lie djärfva men smekande lUrgsammanställningame mot
de underligt målade fonderna bon|e hafva framkallat en belt.
annan stämning än nu biet fallet. Behållningen IVAn
lotteriet torde blifva särdeles fördelaktig.
Vägar man i vAr tid tro pA tecken, så, huru skall man
ilA tyda det tecknet alt ungdomen, studenterna, börjat
diskutera fräiran om minoritetens representation. Skall man våga
tro. att fridfullare tider också inom studentkretsar randas?
Eniga syntes man Åtminstone på mötet vara, om teorin
angående ilat praktiska iitföranilet hyst»’ man olika Åsikter. Det,
af Dukter Vasenius framstälda ursprungliga förslaget,
utmynnade i filjando kläm;
Först anmäler sig en hvar, som är sinnad att deltaga
i valet. Därefter tillkännagifver summan af de anmäldes
röstetal. Hvtrje partigrupp, söm till antalet motsvarar röstkvoten
til. v. s. det tal som fäs. rbl de väljandes antal divideras med
anlalet uf de representanter som skola vltljasl. fAr dA bilda
en valkrets, som väljer ön representant De, som ej vilja
ingå i någon valkrets, (Ti rösta alla tillsamman.
Förhållandena inom föreningen för Helsingfors
Arhnts-hein och Xatithärhorge ha Äter kommit pA dagordningen.
Senaste vä- fördes härom en liäll.ig tidniiigspoleinik. hvaraf
när-måste följden h|of, att förestAndareii för föreningens inrättning
leknianinpreilikaiiten O. Boije var tvungen ati afgi Mu siri
hofattniiig. saml, Here nj-a, personer invaldes i föreningens
be-styrelso. bland rlessn var lektor V. Heikel. Den sist nämda
liar uti ’tt ..Öppet, href titi ordföninilen i bestyreisen för
föreningen Helsingfors Arhotshnm oeh Natthärbärge hr K. af
Forsellei" riktat ytterst svära lieskyllniiigar röranue
inrättningens skötsel och’värd. .Det liar visat sig, att. (leuna st,urartade
in rät (|ling, som är belastad nierl icke ringa skalder, bland
annat. ett. statslån af 200.000 mark. gAr med afgjord förlust
Då ryktm l|ärom utbredt ing bland den stora allmänheten,
har en tassabalans blifvit offentliggjord i bestyreisens namn.
I sitt brtd" till orföranden beskyller lektor Heikel honom för alt
hafva ir,]|gifvit brist fitlfiga siffror i denna balans ocli därtill
ännu publicerat densamma ulan bestyreisens godkännande.
Förutom andra oegentligheter vid anstaltens skötsel pAhörrlas
ordföroiclon äfven att hafva ledt dou sA att arbetarnes nytta
af Hensu ninii ocli därigenom deins besök minskats. Priset pä
arbetarnes töda har blifvit höjdt under det, att matservering, !)
a gäslli inmet. som icke ar afsedd lör dem. varit stäld
ytterst, Ijlllig ocli därigenom bringat inrättningen stor förlust.
I sitt står på lektor Heikels öppna bref söker br E af
Forselles n utva sig frän lektor Heike|s lieskyllniiigar. Härvid
stöder hm sig särskildt uA. utdrag ur föraningens hestyndses
protokoll-diok, hvilken lektor Heikel icke ............. före sitt
uppträdande. ITtiu föreslår vidare nedsättandet af en
koiupro-missrätt HJLrtil! svarar lektjr Heikel, att ban å sin sida skall
uttala sig om kompromiss villkoren sedan han fått genomgå
förening’ as protokoll, hvilka lian önskar jämte alla bilagor få
sända til sitt hein. Dm lektor Heike|s afslöja||de|| visa sig
vara san ta är det hög lid att ledningen af detta vidt omfattande
företag kommer i andrn bänder och troligen blifver väl i så
fall föreningen äfven tvungen att uppgifva sin stat.
Sil lan har på senare lider i vårt lands rättskipning
fö-rokoiuini ett, så fas&väekande brott soui liidermoi-det i
Munsala. uel dock syues det som om mördaren skulle v åkt
sympatier h is befolkningen i trakten där omkring. Huru skall
man elji * förklara det understöd lian erhållit, vid sin flykt?
Först runde han titi kusten ooh gripes i Seplax i Oravais
just då I ,in iir horedd at| fly öfver tiii Sverige med båt.
Därefter fötes ban under bevakning uf lyra män till Mona, mon
lyckas ilat oaktadt rymma igen och är sedan dess på fri fot
Det ber, ttus, att han skall vara väl försedd uied penningar
TEATER.
kabinett vid tiotiden på aftonen. Sittauda vid skrifbnrdet
med Ini’vinlet i händerna efttmiiiiiude han huruvida det
var vår-u — 78 öller 79 Imu skrifvit en artikel öfver den
nya tro-isonliiiiigeii i Österrike—Ullgarn. Det föll honom
in att |inn troligen skalle Unna datum i sina
anteckningsböcker.
II.,u Uppuude lådan och Sek tug i häftet fråu 187U.
Han bläddrade i den lilla volymen — — — Hiui vände
sida elf|| sida, men stannade plötsligt, ock läste
uppmärksam! ett ställe, som kom honom ait le. Han steg upp och
satte sig i den stora länstolen, där hun fortsatte att läsa.
Han täiikté icke ineru på dou nya trussorerdningen i
Österrike - Ungarn. Ournln minnen vilktcs till lif uch förde på
engång smålöjen till läpparna och ömhet i ögonvrån; tre
eller fyra gånger måste kavalleri-kaptenen torka burt en
liten förrädisk tår.
lian var fördjupud i läsningen, då ett uf
dlirrförliäii-genn till kabinettet sakta, helt sakta drogs At sidan; ott
förtjusande bloiidt hufvud visade »Ig inom ramen nf de
gammalmodiga draperierna — — —
Hvad gjorde lian då där, i den stora fåtöljen? Hade
hun kanske siimiiat? Han hade obarmhärtigt skickat bort
|le||lle nil halftimme förut timrduti lian ville iirliutil och
emedan, då lien var illti-, lien störde liomini ooh ingaf tankar,
stim icke Jdeles hörde till arbetet.
M|nk onh smidig I s|n vcektikii, hvita
muslluHkllUl-ullig smög ||nil tre eller fyra »leg på tåspetsarna med
utomordentlig försiktighet, in I rummel och böjde sig litet
åt sidan — — Han sof Icke–— lian I ila te och
det mycket uppmärksamt; hiui lindé ingenting hört onh rörde
sig icke, lian var I sin rätt; att läsu det är litt arbeta.
Mii| återhållen andedrägt fortsatte hon sin väg mm
H||isto||l|| långsamt, helt långsamt — och under det
|inn gick, gjorde hon (ig en fräga. Ilen var Ilium smått
barn — — tjugoett 4r ocli kär — — Vare det
•ag||i för att »mäkta henne. Unn frågade sig: (Ivar skall
.lit|t kyiiu honom? I’å pannan, på kinden eller på må få?
Hon närmade sig — — Kedan rörde henne» liugrar
Så mycket teater, som dennn höst. stått, vår
nöjes-lyrtua stad till buds. torde sällan om någonsin
förekommit här. Tre inhemska scener — ty svenska teatern
kan väl ändå kallas inhemsk, i viss mening — fälla om
publikens gunst och hvad som ilr märkligare: det är
icke blott estetikers graf, som rikligen blifvit
tillgodosedda, äfven publiken ocli, såsom det vill synas,
pengarne lut öfverhufvud rikt, till, alldeles som om tre
stående teatrar vore uttryck för det normala
teaterbehof-vet, i Helsingfors, oberoende, af alla andra nöjen på
hvilka en uppsjö rådt.
Svenska teatern började sitt spelar härstädes i
medlet at’ september. IM var med spänd Rirvåntan man
i höst, emotsåg teaterns prestationer. I färskt minne
kvarstod de polemiker, det kif och do intriger, som på, våren
utagcrats, samt de svårigheter under hvilka den nya
galalit,ißiretiingen bildules och under hvilka „det nya
systemet" öfvertog spiran.
Frånsedt, de rent porsonliga intressen, som i alla
fall spelat en betjdaude roll i det intrigspel som då
uppfördes, och hvilka åstadkommo en förändring i den
sceniska ledningen t ch delvis i personalens
sammansättning, ville man på ;tt. håll framför alt protegera ocli på
scenen befordra det inhemska elementet, som börjat spira
upp, men om hvars fort växt i afseende både till tid och
mm meningarne i öfrigt voro delade. På annat håll
utgick man främst frän de förhandenvarande faktiska
förhållandena, den rotfå-sta traditionen och publikens
oböjliga pretensionor. Med siffror och ord, samt med
exempel från det löpande årets och tidigare repcrtoirer,
sökte man påvisa både hvad som gått, och hvad som
icke gått, saml, att i fråga om det inhemska intresset
hvarken några störte sköte- eller underlåtenhotnsyuder
blifvit begångna, oU nämligen hänsyn skulle tagas till
vare sig konsten eller ekonomin, två faktorer hvilka
omständigheterna på intet vis tilläto att. man åsidosatte,
hvarken den ena eller andra. Teaterns existens och
dess fortbestånd son en konstanstalt ansågs, och måste
anses, förmer än en luflig önskan, att nationalisera
scen-språket och sujottorta.
.Så resonneradc- mau da. och så kommer man
äfven framgent att, rcsonnera, om inan ieke gör det redan
litt, hvilket vi emellertid tro oss ha förmärkt. De
inhemska skådespelariiinneiia äro värda all uppmuntran uch
dramatiska elevskolan har en nyttig och nödvändig
mission alf fylla, men på scenen inför svenska teaterns
publik iir det farligt att införa ett omoget ocli
dilet-tantmessigt elemont, så länge snart sagt hvarje
betingelse att motsvara publikens pretensionor och konstens
kraf saknas. l)en andra principiella tvistepunkten gälde
operetten. Den iir som bekant nu afhyst, oaktadt
orkestern ilr återintörd, men kan måhända undvaras.
I siu helhet »idt synes således alt väsendtligen
vara soin förut vid teatern, och så godt är det.
Re-pertoiren liar varit skäligen omvexlande ocli på ett
par stycken när, god, om oekså i nyhetsväg föga
presterats. Under fiirrt spelåret lade Svenska Teatern
hufvudsakligen an fii nyheter, och gaf också sällsynt
många nya moderna pjeser af intresse ooh af värde.
Vi erinra om ,.Stulei. lycka", „Kn kritikers debyt",
Professor Crampton", ..IleinmeL", „Eusaimna människor",
ffSportsmän" m. II., utom de pjeser som voro själfskrifna
såsom „Eu svag stackare", „Sylvi" och ..Byggmästar
.Solness". Nu har direktionen så godl som uteslutande
liållil sig till en äldre repertoir. hvarom dock intet godl
uästun vid kaptenens hår. uch hon liado beslutit sig för
,på må fä", då hon plötsligt blef förfärligt blek. På un
uf den öppua dagbokens sidor hade hon läst:
16 jwd.
Jug älskar henne I
17 juni.
Jug älskar henuell
Ett utropstecken efter det förslå. „Jug älskar henne"
två efter det undra —–Det hade då tilltagit mel|un
den lt> ocli 171
Hon utropade helt darrande:
Hvad är det, livul vill det säga?
Hon svigtade — — Han steg upp och stödde
henne uuder del hon utbröt, i en ström al ord, utbrutna uf
snyftningar:
— 16 junii „Jug Hinkar heime") 17 juni: „Jng
älskar henne!! Och i dug Ur det den ID juni! Du älskar
en ii[inuii kviuiiu! At, det Ilr förfärligt, förfärligt!"
Hun sade, i det lian kysste burt. henne» tårar:
— So då, lilla tuku, se då!
Han visiule pä boken» första sida, där del. piet|
tydliga siffror stod tryckt 1K71I.
Ah, utropade hun gladt, midt i en liten snyftning
—–Det var mig, det var mig!
Därefter li||ndé lon naivt, ||försigtigt :
Du förde då daglmli, du uckså?
— Huru? Ja* oekså? — — Det låter Hum om At| •
-Hell blef tvången Uf| tillstå att om |inn lindé skrifvit:
...Ing Illskar" i små digliöc.ker, Ilade Inni ä sill sula
»kritvit det 1 volymer uf blått marot|uin.
Hon Mule ål sin mall:
Visa den, vina WI får Jug se om del ||hm tre
utinpa-tecken dnn 19 och fyri den ID|
I.lka mol lilit titi och Milt illna siuä böcker, sä
tt vi lemWni.
Frestelsen var för .lark. Huu gfck ati »öka sin för
fcrel 18711 ee|i iterkuin ned tre böcker af tixpekubtd tjocklek.
’ — Tre delar! utropade han.
är at| säga, då namnen Shakespeare, Moliére, Ibsen som
Björnson läsas på affischen — och draga pnblik!
Efter Åbo-sejouron, hvilken inbragte litet lagrar
(Aho är en otacksam stad) oeh ej heller, enligt hvad vi tro
mycket guld, men där truppen var i tillfälle att bli
sam-spelt oeh deciplinerad under sin nye anförare, har teatern
tils nu framkommit med ett tiotal program, däraf åtta
repriser, „Krig i fred", som inledde spelårct. rönte en viss
succés d’amitift, sedan fordom. Publiken liar engång fått don
tron att hr Wilhelmson där ilr rolig och spelar snobbig
prens-sisk löjtnant som sig bör, ocli den illusionen vilja vi icke
beröfva någou. Stycket gick emellertid, och hade
dessutom den förtjensten att låta publiken formera
bekantskap med fiilken Borgström, hvilken tog publiken med
sturm, både genom sitt väsen ocli sitt, spel. Med hvarje
pjes som sedan dess gått har fröken B. varit i tillfälle
att visa nya prot’ på sin vackra talang samt belästa det,
goda intryck den första presentationen kvarlämnade.
Fröken B. har un senast som Hedda i „ Byggmästar
Solness" visat sig vuxen äfven stora karaktärsroller om
ooh meningarne och rollens uppfattning kunna vara
delade. — 1 det följande stycket „Damernas gunstling"
af Dumas flis, uppträdde hr och fru Lindberg för
första gången. Ifr Lindberg var sedan gammalt, viil
känd och hans talang värderad. Ryktet bådo om hans
exeentrisitet ocli lians talang hade dessutom växt sedan
han var här sist. Efter att i „Damernas gunstling"
ha dokumenterat sig som skicklig cansenr har br L.
sedan dess i en rad karaktärsroller gifvit utmärkta
prof både på sin stora oeh omfattande repertoir saint
på framsteg i don konst, som redan tidigare af
mången ansågs fulländad. Det är utan gensägelse en
stor vinst för teatern och för repertoiren att ega en
sådan skådespelare. Hr Lindberg liar också
behär-skadt repertoiren och bestämt dess karaktär;
„Tat-lo’.v" i pjesen af samma namn, saklörar Stensgård i „Df
ungas förhund", advokat. Bcrendt i „Ett Handelshus",
Hamlet uch byggmästar Solness — hvilka olikartade oeh
svåra uppgifter äro ieke de, oeh i alla måste nian skänka
sitt fulla erkännande åt hr Lindberg. Hr Lindberg är
väl strängt, taget aldrig sig olik, beroende pa
röstbe-handling m. m. och icke så litet maniererad, men han
är alltid hvad han iiu må spela, intressant, hvilket
betyder mycket i hvilket stycke som helst, ocli hans
arbete präglas städse af intelligens och stor
saekkänue-dom.
Pa reprisen af „Tatlows hemlighet" löljde rDe
ungas förbund", hvars återgifvande länder truppen till
största heder: vi påminna ont Iir Kiegos Daniel Hejre,
hr Svedbergs posessionat Månsen, hr .Malmströms
landt-hrnkar Lundestad och br VVilhelnisons boktryckar
Asluk-sen. Följde så „.\ldsla kapten" och ,,Domarens hatt",
hvilka trygt hade kunnat förbli i teaterarkivets gömmor.
St’tian uppfördes „Ett handelshus" där åter hr
.Malmström hedrade sig som grosshandlar Tjälde, samt där
fru Ida Bränder med god framgång spelade fru Tjäldos
roll. 1 „Dcn inbillade sjuke", med hvilken Moliére efter
årslång hvila återupptogs i nåder, hade man hoppats fa
se hr Adolf Lindfors i titelrollen. Kedan i Ijol var det
tal om ett gastuppträduude af honom, nieu saken
uppsköts på grund al’ repertiisförhållanden, hvilka voro
beroende på fra Hakansons och hr Svunuhergs härvaro.
1 år torde dels intriger, dels hr Lindfors pretensiou att
endast behöfva spela mot inhemska sujetter, ha kommit
planen att stranda, ocli br Lindfors att i stället för
Argan pa svenska spela Harpagon på linska teatern.
Med hr kiego i titelrollen har detta oförlikneligt
klassiska stycke likväl beredt en talrik publik högtider af
skratt. ,.Hamlet" är det al Shakespeare» stycken som
bäst senleras af en modem från det högre dramat
afvärjd publik. Med Iir Lindberg i titelrollen, hvilken han
— Ja för de tre förstu kvartalen, och du har för
hela året en eudu liteu fattig annotationsbok; så godt som
ingeutiugl
— Unn säger mycket med få ord — — Dn får ae
— — Kom och sätt dig här bredvid mig — —
Det Annes nog rum för två i länstolen.
— Jo, om jag sätter mig på ditt, knä — — —
Men dat är omöjligt.
— Emedan?
— Emedan det kanske Uns’ saker kär, som du icke
får se.
Hon visade sinn blåa böcker och huu Bådo i det han
pekude på sin „agenda":
Kanske här uckså–Du här rätt. VI skola
liållil oss på afstånd midt, emot hvarandra och Ulan eiidunl
hvad vi behaga.
— Och gallra ut–—
— Ofvcrensknmmet. Börja.
— Nej börja du så blir jag modigare
— Låt vara, oien hvarmed skall jag börja?
— Nå. utropade hon, d|lr juø börjar.
Nqj, jag måste börja litet tidigare än ilu; jug
börjar med Jupiter.
Det är riktigt — — Sök då reda pä Jupiter.
- Väiitu — — Det hör vara i början uf ninj–
Alldeles — här liar jag det — „Tor-viny, 16 maj":
Till Ohéri för litt hese Jupiter, mörkbrunt littst, »ju är.
Anvisning i katalogen: Utmärkt ridhäst, liop/iar bra, har
varit ilumhäst. Säljes 21 milj. Myckel berömd uf d Estilly.
Två siiltir längre fram «Löritag, 17 maj: Seti Jupiter.
Skall gå innia til a.fintl fr." Och slutligen fyra sidor längre
fram - „Chmlau, 111 maj–"
Don dug vi möt,ms på järnvägen. Jug kommer I
håg datumet
— Ju, dn har rät,t „(huKlagm lim il mnj:
Till krigsminiitéren Hos min »yster . Köpt Jupiter
1 UOtl fr. . På återvägen förtjusande ung tllaka midt
emot mig i kupén’"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
