Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 1.
TIDEN.
1803.
enligt livad malisen påstår spelar äfven utom scenen,
var det att förutse att Hamlet icke skulle rtlna samma
tragiska ö(le som Shakespeare vanligen vederfarits här
på senare år. stycket gaf också flere hus än hvad t. o.
in. de flesta nya och moderna program lyckas hophringa
och dess åskådande, åtgjorde värk ligen ön konst,njntning
oaktadt en del roller, däribland Ofelia» återgåfvos
dilet-lantmessigt. Af iärskaste daluui är repriserna af
„Bygg-mästar Solness" och „Stnlen lycka".
Om regien kan sägas att dun icke numera är så
framstående och korrekt som förr under hr Molanders
konstförståndiga ledning. Några sceniska anordningar hu
varit skäligen tarfliga och effekter (t. ex. i Hamlet)
försummade. hvilket förr icke skulle ha förekommit.
Öfvergå vi till Finska teatern, så har den arbetat
jämt och äfven fört stora saker i elden. »Fernando0,
tørkkos „Aino", Kcbegerays „Helgon eller vansinnig",
„Dauiel Hjort," (Hr Ahlberg), „Den girige" (Hr
Lindtors) och „Eliuan Snrma" med fröken Salu i titelrollen.
Mera uppmärksamhet liar likväl fm Ida Ahlberg»
uppträdande med sin egen nybildade trupp å
Alexanders-teatern vftkt, och har lockat och lockar ännu gång på
gång fulla hus. bestående af eliten både af svenska och
tinska teaterns publik. Många voro säkert de som
betänksamt skakade hufvudet vid underrättelsen om den
fräjdade konstnärinnans plan att b da ett finskt
sällskap och ined detta göra en kvasi-otiropeisk folixtturni!
a la Sarah Bernhard. Coquelin och Judic. Tviflaroiie
fingo vatten på sin kvarn, då de första recensioner ti-åu
landsorten på hösten blefvo synliga. Men Iru Aalborg
tänkte annat, och om man hittils beundrat hennes konst,
måste man nu härjämte skänka
sin lieundran åt hennes energi.
Hon lät icke afskräcka sig
Från Tavastehus, där hon
började sitt företag, for hon till
Björneborg och därifrån till
Tammerfors o. s. v. Och när
hon på utsatt dug presenterade
sig och de sina för de tiotusen
tecknade här i H:fors, stämde
hon mod ens om bela opinioueu
tör sig och sitt toretag. Hon
har nil spelat Sylvi, Adrienne
|jecouvreur, Fernando,
Canielia-damen och fyprienne samt
därvid utvecklat ott så pregnant
konstnärskap at.l, det
berättigade af henne att uppträda som
europeisk storhot. icke kan
ifrågasättas. Fril A. spelar
1111-inera med större moderation
ucli lugn än tillförene, mera
modernt, sn att säga. och liar
dessutom fått öfver sitt Hpel eft
visst kvinligt drag. en
innerlighet och vekhet, som man förr
saknade. Hennes medspelande
gå au i vissa pjeser såsom t.
ex. Sylvi och Adrienne
Lecouv-reur. inan ett ombyte i vissa
roller är dock nödig innan hon
vädjar till en främmande
publik. Vi hafva hört uppges att
fru A. i Skandinavien tänker
spela på svenska, åtminstone
vissa pjeser, ett beslut som vi
på det varmaste tillråda.
Hennes konst räcker väl till att
skyla vissa brister i uttalet, och
vinsten att språkligt bli förstådd
är sä väsendtlig, att alla
andra betänkligheter borde vika.
Saken vore en annan om
reper-toiren upptog endast genuiut
finska och karaktäristiska
pjeser. Munchener truppen spelar
l. ox. siua folkskådoapel på sin houddialckt, och
Ntmiiiii-»uutarit vinner icke på att öfversättas, men förhållandet,
är väsendtligen auuat mod Oanieliadamoii och andra
internationella öfverkiasspjesor.
Att enhvar här önskar fru Ahlberg all framgåug
och tilltid as af do lagTar liou skär för don tiuska
konsten, behöfver <«j tilläggas.
Dynamitexplosionen i Santander.
(Till illustrationen).
De» l november uppstod vid den allmänna
ångbåt»-ksjen i Smil,u|||tur ebbivåda pä nio|Uunlilckol, i
üwtnpiirlAii-garuu Oiilni Muuhfrhaco. Tvliri emm hauinreglementet mon
HM||| liamiibafälnts vntokup bilde den, oaktadt iliui var
fulllb-stail luiul tlyiiamll. |agi a|g vill de tuta kaj ooh ul.au riul
varnlugtfagg. Stadsborna »kackade nig I tusental för att.
4» lirandoii, och guvernören Infann ’ig Iftr an öfvervaka
ordningen. Då exploderade pllltaligon dyuiunitlostaii.
Far-tyget, lyftade* feoitio meter i höjden noll splittrades ined
•lldiui kraft. att, »pillrurun betäkle de närmaste hustaken
or fi ett, ||likare slungade» två kilometer bortom staden.
Tusental människor »Inkommo; Modiga lemiiiur hufva
»eder-tnSr» iip|ioiimluU pa ill aflägsnaste taken I ah||lén.
Anta-lnt »inkomna och »kadudc kan ||mill ej tillnärmelse»)» Upp»
»kal,lan Af öfriga skador omtala* AH i bamum qjunknu
äng- och segtdfurtyg, |Ifver lui) totalt fflntDrda bus, 250
allyftado iak. un förlust uf | nill|ou för hvarje af d« f"m
bolag, sinn ttrsu etndnii ned gas, ulokttiuiMt, udnfon-, te.
legruf- oc.h Järnvägsförbindelse sam’ millet ;i miljoner
eka-ihn-Mättningar af h]u försUkring»bulug Min Ini» blefvo
»kodade, nil» tan all irla» onh |hh-müii »logs I k nu ocji i
halfva staden förstArdc* möblerna. Och knap| hafva
spanjorerna hunnit beainuw nig eftxr ilrntta oerhörda katastrof.
»* öfverraskas de af en sy. den »kOudllga hotnbkiutningen
1 Barctdouas lukter.
Ur vårt musiklif.
Då jag hilrom dagen fick uppdraget att göra en liten
nnaprlVkHlttM rekapitulation af denna termins passerade
musik-hätnlelscr föll mig I minnet en strof ur Juhani Ållon
ypperliga skizz .Enris". .När linlfret Sir tttrbi", säger |inn,
,.sträcker det lilla trädet ut Bin korta, kraftiga stam ooh
gren hviskar till gren: väx ila ilitAt, jag växer hitåt. Och
dol räcker icke länge innan fotspåren och märkena efter
Iijnlen äro gömda".
När man med syn pä vårt konstlif erfar hur friskt
det, åter pulserar och hum lifligt kon8tnjut.ninga.riia
omfattas af vår pnblik, kan man ej annat, än skänka rätt ät
den talangfulle författarens allusion på vårt land, dess folk.
Ile finska konstnärernes utställning, teatrarne, konserlerne
m. m. vittna nogsamt om den sega kraft som hor i
folklynnet, obesegrad af profningar och motgångar.
Musiksä-snngen liar denna höst, begynt med en ovanligt, liflig ansats
resulterande i en stor serie konserter. Som stöttepelare
hafva vi fortfarande glädjen se A ena sidan lir Robert
Kaja-wi» i spetsen lör orkester!öreningens orkester oeli å andra
sidan lir. M. Wegelim som direktor för värt mmikinstitnt;
tvänne hvarandra kompletterande institutioner, hvilka
ove-dersägjigon bilda den bästa och enda stora grundvalen för
den allmänna mnsikbildningen liär. Vårt offentliga
tnnsik-lif liar visserligen äfven haft. att påräkna andra tillfälliga
faktorer, men ile båda konstanstalternas medhjälp på ott
eller annat, sätt liar nästan alltid varit, förutsatt. därjämte.
En sidonmständighnt, som icke oväsentligt om nek indirekt
gynnat konsertlifvet, itr från v oran af opera. Jag kan icke
säga annat, iln att operans bortavara t,ils vidare är ön lycka
för oss.
A. ioke sjöng älven arian ur .Drottningen af Saba" af
Gounod, en aria, med hvilken hon vid en uppvisning för
musiker och kritici kort förut excellerade genom den
dramatiska kraft hon visade sig mäktig af och hvilken aria
sä väl gick ihop med hennes musikaliska skaplynne. Qvad
fröken Aclité presterade på konserten var emellertid nog
för att visa en eminent musikalisk begåfning. Mon, vf
tillägga det på allvar, skall denna begåfning slå nt. I full,
skön blomning, bör frk. A. ioke draga nt på tiden, utan
säsom hon ärnat, genast bege sig ut för nil, |inder
lnpröl-vad lärare af främsta rang utbilda sig.
Bland de vackraste debntor jag varit mod om rSknar
jag med ntije fröken Mnikki Pnkarinens för några är
tillbaka. Hon sjöng då så vinnande friskt, musikaliskt och
intelligent; med mjnk och väljndande röst. Efter
ntudi-erna utomlands hade frk. P. vunnit visserligen en, om jag
sä må sägn, musikalisk världsvana, men där hade kommit,
någonting främmande i sången. Hon var Icke sig själf.
Nu, donna höst., hade hon stannat här neil förenat sinn
lifsöden med vår unge talangfulle tonsättares, hr ,4rmas
Jätnefelts, Vi skulle få höra henne fri från sängBkolans
tvång dana själf sin sång i uppgifter, dem hon själf räkt
handen efter. Ett, oblidt öde stälde sig tyvärr emellan.
Konsertgifvarinnan insjuknade dageu före konserten och
var llnnu konsert,aftonen indlspnnerad. De stora
Wagner-nppgifterne, som hade krält all hennes sångförmåga och
röst. och kanske ännn litet till, blefvo skuggbilder af livad
de skulle vara. Men så kom br Järuefelts ballad. Det
var musik som hon kände, sång från hemlandet ; och fru
Pakarinen-Järnefelt. sjöng den varmt, uttrycksfullt, trots
att partiet cj låg väl för henne och trots indispositionen.
Vi ha tagit vara därpå och hoppas härnäst få höra
sångerskan vid röst sjunga som hon sjungit förut, med kläm
och musikalisk frimodighet,, och med det diir skimret i
föredraget, som belyst, så mycket.
Bland inhemska sångförmägor som lät.it höra sig
donna höst nämna vi hr A. Ojanperii med sill alltid fär-
KATASTROFEN I SANTANDER.
Hennes kontrast var Karl Ekman, som konserterade här
don 30 oktober och 6 november. Vlrtnos, tekniker ut i
flngerBpetsarne fjättrar hr Ekmnn tillika med s|n ovanliga
kraft., sitt. smått kärfva men öppna, frimodiga sätt att,
föredraga. Anslaget, bohöfver smått ännn slipas och
afrun-da», och temperament — därpå vänta vi att ären skola
svara.
Orgelspelet, har representerats af fröken Olga
Tavost-ttjtrna, som den 18 oktober gaf en kyrkokonsert
dokumenterande sig som en avancerad och god artist pä orgel.
Musikmstitutet har gifvit trenne mnsiknftnar, och som
någonting mycket lofvftrdt beslutat att vid dessa utföra
Beethovens samtlign Piano-trion, en åtgärd särdeles acceptabel
äfven i rent pedagogiskt nfseonde. Herr Kihlmun, som
efterträdt hr Halvorsen, sköter med stigande insikt och förmåga
lista violinplatson i ensemblen.
Beträffande nya kompositioner ha vi denna höst varit,
med oin icke så litet. K. Flodin». Klaverskizzer och
Parafras ådrogo sig berättigadt uppseende lör don
innehållsrikhet och väl afvägda, moderna utarbetning och
harmonisering, som kännetecknade dom. Möjligt är att desamma
ännu denna vinter gifvas ut i tryck.
Armas Järne.feU gaf oss vid konsorter dun 12 dennes
en ny tondikt, balladen KoskenUwkijan morsiamet, hvari br
J. öfver hufvud taget väl förstått gifva dikten musikalisk
motsvarighet och åstadkommit flere värkningsfulla scener.
Glanspunkten blef dock hans redan kända, med lyftning och
ledig hand skrifna serenad. Ännu har publiken fått del af
en nära nog novitet, br B. Kajanns Kapsoiii mo 2. I
orkestreringen här är komponisten mästerlig. Kraft, och
kolorit, en flytande formliehaiitlling, modern harmonisering och
värdefull utarbetning af motiven göra kompositionen i hög
grad intressant och ställa den i rang bland våra högsta
inhemska instrumentalvärk.
Herr Jean Nibelius har ej häller varit sysslolös utan
hl. a. komponerat musik till tublåerne vid senaste
Wiborg-ska fest, en musik, hvaraf omtalade skönhet och tinska
karaktär vi be få beröra en
annan gång. Lägga vi härtill ännn
ett antal mindre såuger och
musikstycken, som blifvit nppförda
denna höst, visar detta att den
flnska tonkonsten samtidigt som
ile öfriga grenarne al skön konst
här skjutit nya skott äfven vuxit
till och visat uy grönska.
Publiken har förvånansvärd!
stått bi både i pekuniärt, och
musikaliskt, afseende, lie flesta
konserter ha gifvits för liilla hus.
Det, har rådt en liflig
växelviir-kau mellan artistarne och
åliöra-ne. Man har i detta fall
bevittnat en vacker sammanslntniug till
gemensam fromma. De yttre
svä-righetenie ha ej böjt, men blott
mer sammanfört folket. Det Sr
som om uttrycket „Nntiouerna
erkännas icke, därest de icke förmå
att. tilltvinga sig erkännande"
skulle ligga I luften som en lyd
varning äfven i detta fall.
Iiland här uppförda främmande
kompositioner må nämnas hr Jlagas’
utförande af Sindings norskt tunga,
men krafttiga planokonsert, i’. I.
’Muiikawskys dödsfall har berört
starki värt musiklif, Här har
hans musik städse ailiirts och
ullörts mod varmaste intresse och
Borgofesteu vid andra
symfonikon-sorten, till hvilken vi skola
återkomma, är ett uttryck för var
lifliga sympati och saknad.
K F. Wtisenius.
Tidsenligt.
Anblick at hamnen efter explosionen.
Sålänge vi icke hu fulltaliga resurser1 så i musikaliskt
som annat liarüll behöfligt afseende att förfoga öfver, må
donna branche gärna ligga nere. Ty en cirkelgång uiellnu
Bellini, Vordi, Donizetti och så återigen kanske Bellini
blefve ett i sanning tröstlöst siByfnsarbete ir.ke värdt do stora
kostnader snui en „opera* dock alltid fordrade. Kuutta ini
gåin: resurserna i musikaliskt hänseende bringas därhän,
a|t oporascenen 1 ull kunde bjuda pä värklig konst ouh
en solid utveckling garanteras, ön utveckling, som gjorde
oss delaktiga af nutidens betydande dramatiska musik och
gåfve oss möjligheten att liiira t. ox. Wagners muslkdrumer,
då akall operan gärna unnas sin konkurrerande plats vid
sidan af konserterna.
Men att våri miisiklli här hemma icke hunnit därhän,
i hl. ii. vokalt afseende, utau ännu bohöfver utveckling,
därom erinra* redan en del uf terminens konsorter, Dock
det ihärdiga arbetat går ju rastlöst vidare och .lofvar"
godt med tiden.
lin sådan lägttesum Mrjaii var fröknu [do Flodina
konsert den älS sept. Den unga talangen hur på allvur
tagit sig KUngHludioriiu an uoll gaf vid konserten prof på
framsteg så vackra, att, vi med nöje Idfoga ott, „perge via
qva miepimj". Paris är fortfaruude det stora amitrum, dit
äfven våra Hångartlster ställa kosan. Dit afreste i bästas
efter koiinoruui I röken r|odin, uppmuntrad mod rätta af både
publik och kritik, Senare födde* bon ni (röken Sigrid
Westerlind, soiu gill en konsert dou 15 oktober 1
brandkårs-luisel och äfven beslutit sig fär en af do frausku
såugme-toderna. Då frk. W helt och hållet äruur »om vi tro ögna
■Ig .Vt. sångkonsten, har hon säkert tagit detta steg rätt nt,
ty ile vackrn prof på sångförmåga och be|gåfning hon
tidigare lagt i dageu, hade ander stinaaU- tid Icke vaunll
riktig utveckling.
De||lo november Ilade publiken åter »täiul talrik! mitte
i konsertsalen Fru Emmy AckU gaf dä un konsert
be-märkaiisvärd loke blott tär dat ntmärku »ätt hvarpå
kon-sertgitvorinnan häfdade sitt forna rykts med interp re
teringen af Dyvekes ■’tunge, utan emedan dutUirn I röken Aiau
Arhte di uppträdde tör tör*ta gångeu offentligen ooh
debuterade så glansfullt »om få gjort det liär Skada att frk
diga sång, hr Alarik Uggla, som äfven varit vid god
röst-disposition och uppträdt med Iramgång, samt fröken .lina
F.hmrmth, som eröfrade sig applåder pä fröken Estelle
FTaijs konsert. Med trökeu Haijs nätt lofvande afsked till
publiken före hennes afresa till 1’sris äro vi inne pä
instru-meutalmnsikeiis område. lustriimentalkonserterne inleddes
don 3 oktober af br Kajatius med känd glans och ntorhot,
då han gaf sin första populära konsert. Orkestarn hyser
äfven detta är en mängd förmågor. Som dess förnäneiti
stöd och pryduod hu vi fortfaraudo nöjet, räkua
kouserliuä-slarne A. Sitt (aoin äfven dirigerat med framgång och vana)
ouh ffiUg Hunnestcr. Herr Burmeatera fulländadt bådo
rir-tnosa neil artistiska spel, de utmärkta programmen nek
framföralt hr Knjantis’ geniala ledning förläna dessu
populära konserter en tjuskraft, soui segrande hållit och
kommer att hålla publikens intresse och smak uppe.
Ovillkorligen måste man dra på muuneii, när man erlurar sig |n|eil
då hr Kajunus begynte dessa konserter ooh spikade fast
sinu .fasligt gedigna" program. Miui protesterade då på
visst håll: publikens smak fordrade hette det, -
lättsmälta saker, potpoarr|er med nn behöflig tillanla af
groteskt skämt — litet ditt, och litet da|t, pasltivtuiiinru,
Uvollhiiunreskor och så un »mula tapto med stor — och
liten trumma. Mon Ka|iuiil» bådo sitt begrepp uiu musik
och smidt, sitt hufvud för a|g, och hur det, var segrade
han. Nil äro populära konserterna, där våra förnämste
artister uppträda oumbärliga D«n ID oktober gafs ilen
första syrafonikimserteii. Programmet upptog ru ohörd
ouvor-ture af Smetatia, Beethovens F-rnoll aymfnui, »amt Oho|ins
pianukonsnrt i K-moll, spelad uf en kvuxllandsmaniniia,
fröken Belme Trnhtnwffsky, »om före sin fullkomning f Peters,
bärg »tadoriit här för fröken Stina /Tajamu samt vid värt
muaikinatitat. Fröken Trehimotfskys utförande var af
»at-de|es ch arme ,Såväl på aymfonlkouserten »om på sin egen
konsert dnn B denne* utmärkte »ig he|in»» »pnl genom
tln-liet ooh noblii»«. Kröken T. är aristokrat i sitt
musikaliska uppträdande. Där änne» nog poesi, mon tolkad ned
konstnärlig mus. Han är tan distingneruda pianisten, uike
demokraten mod dun tulkellga törtroUghston. Hunnen
taktila spel tjusade genom smidigh«ton ooh elcftuisrn däri.
ftjiden är kommen f Tiden
tör vår tids tidsenligt
utvecklade svenska
ta-{ lundo samtida i detta
land att lå sig en illustrerad
tidning.
Tiden, hvars törsta nnuiiuer
jag härmed pä mitt kända, otidiga sätt. får bidraga till att
presentera, skall försöka att fylla detta tidens kraf.
Jag behöfver icke ödu tiden med att för Ëiler
framhålla hnrnsom Tiden, påvärkad af tidsandan, städBe skall
sträfva till att sa tidigt som möjligt och tidigare än undra
1 ord och bild skildra alla för tiden inträffande viktigare
händelser, framställa porträtter och biografier öfver
märkliga personligheter, bådo lefvande ouh sådana soui gält ur
tiden oi. m.
Därför liar Tidens redaktion häi ofvan tidigare sörjt.
Jag bur i Tiden gripit till min penna endast fär att
lie visa tider litt det i tiden af någon forntida tidningsman
uppfunna ordspråkut: „Tld«n är dyrbar" hvad Tiden
beträffar icke mera håller streck.
Tid är pengar. Men Tiden är mor än pengar. Tiden
är förströelse. Tiden är lärorik. Men Tiden är icke dyrbar.
I vår rast,läsa tid, då allting framställes fort och
billigt, vore det icke häller tidsenligt att oaktadt tiderna äro
dyra, ge ut, nu tidning som icke Itr billig. Därför bar
Tidens redaktion beslutit offra sin tid ouh möda på Tiden
för aå godt »om ingenting.
Mod an regolbunden mellantid af 6 dagar komma sär
lunda Tidou» prenumeranter att få en uununor al den
illustreradt’ tidningen Tiden under ett liolL br enligt kristen
lidsräkning lör det billiga priset af ti rnk.
Aldrig i tiden bar någon tidning uf Tldeus omfång,
utstyrsel och Innehåll levererats for det priset.. Tiden »kall
utvisa om d«l med tiden ännu blir möjligt att ander vissa
villkor ueiUätta detta al|a tidigare tidskrifters trotsande pri».
Men jag ser alt tidan Milar. TUIeu håller redan pä
att trycks* aoli dm är för alt fylla ett litet rum i Thum
som Jag skrifvit detta. Den trykta Tiden skall om fä
Miu-inar visa sig för »uuitidon. l.åloni os» hoppas att »Aval
Tidens läsure »om dos» redaktion rand lidén »kula fä
anledning stt livar 1 sin mening utropa: Tides är dyrbar!
Bouiot.
— ►HXH’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
