Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIDEN.
1893.
Svärmeri i Jsiiqano.
Djupblå sjö och högblå himmel,
Sydländskt brokigt mänskovimmrl
Ser du, om du ut vill blicka:
Vakna, vakna hulda flicka.
Genom öppna fönstret strömma
Rosendoft och toner ömma:
Mandoliuen vid kaskaden
Ger dig morgonserenaden.
1 går kväll ännu vi ryste
Ibland fjäll, där isen lyste
Och vi vakna i ett Edén
Lysande af mandelträden.
Ser du hvar orangen hänger c
Ser du vinet, hur det klänger t
Ser du myrten där i snåret?
Här är sommar hela året!
Flicka, skynda hulda flicka!
Upp att stundens tjusning dricka !
Lifvets sorger äro mänga;
Upp att ögonblicket fån ga l
Upp att drömma vakna drömmar,
Kärleksdrömmar, skönhetsdrömmar.
Upp att skalkas, upp att svärma,
Ut oss kupidoner härma!
Kom att söka Pan i skogen,
Där kastanjen ligger mogen,
Kom och se hur Bacchus roder
Prässar drufvan att hon blöder.
1lada fötterna i bäcken
Under tata fikonhäcken.
Där salyren och dryaden
Lura skälmskt emellan binden.
Mytens rike öppnat grinden;
Mol leker uti vinden,
Foibos strålar i det höga,
Venus i hvar kvinnas öga.
Låt oss glömma att bak fjällen
Mänskor sucka uti tja/len.
Låt oss vara gudar bada
Här, där goda gudar råda.
Ragnar.
Prässen i England.
i.edan mer an ott ankel ILr prlUscn i England en
väsentlig ilfl uf ileu sociala ucli politiska
or-giinisraon; ilen bildar en institution Air sig och
utgör samtidigt den säkrastn garantin lur alla
andra institutioner. T intet land I världen läser folket
mera iin I England och i intet laml Är präSBen buttre
underlättad, uppriktigare ocli lifligare an dltr. Tidningen och
boken äro dUr de mäktigaste medlen till uppfostran.
Eu-gelsmannan lilser hela sitt lif igeuom och gör det ej ondast
för nöjes skuld utan för att lära.
PrUssens inflytande på det engelska folket liar under
detta sekel varit oerhördt och 1 högsta grad välgörande.
Rcdati år 1831 ansågs Time»’ redaktör, M:r Darnea, för
rikets mäktigaste man och Lörd Rosebery yttrad» rid en
bankett gifven af journalister: .laudeta präaa leder vira
Statsmän och ger uttryck åt nationens tankar; om ilen icke
fylde dessa två Åligganden, skulle den ej fttrtjllna den
aktning vi skänka den. Våra tidningsmäns valspråk knnde
varu: var rättvis och ofiirsVräkt! ty genom rättvisa och
mod har den engelska prässen höjt sig vida öfver den i
andra länder".
1 v&ra dagar, då penningens och intelligensens alla
resurser togos i anspråk af prässen, kan inan med skäl
säga, att do stora Londonbladen äro den mänskliga
industrin» fullkomligaste och underbaras to produkt, — de
innefatta i sig alla framsteg och äro tiU f.u viss grad
resut-laulen uf ullu upptakter. Från och mød år 1848 började
billiga tidiiiiigsupplngor utkomma i London. Doras
materiella organisation representerar ott enorm! kapital och
trotsar all konkurrens. Engelsmannen kllnnor loke de
dng-»lände-blad som, tallösu och oailsvarigii. bärja i andra
länder; lian får hvarje morgon lör 10 penni åtta stora
lätt-tryktu ark med olik de nyheter soui telegrafen inom de
sista 34 timmarna samlut från alla kanter af världen,
politiska, literära, kommersiella, finansiell», industriella,
maritima, koloniala nyheter, alla noggranna, rika, välsorterade,
klasserade och kommenterade. Naturligtvis llr dol icke
läsaren» 10 penni — äfven om de multipliceras med 300,000
som för tidningen Standard — som kunna betäcka
|||gifterna lör alt detta, nej hela systemet hvilar på annonsen,
Artiklarna och nyheterna på fyra blad l|ineal tilas som en
kärna af fyra blud aiinunser, ou bol värld, un
jättemarknad, där man söker och (Innor alt. och ult bur »in bestämda
plats. Hvilka oerhörd ii Inkomster dessa »köla tilUüm
tidningarna Inser man lätt så llfven å andra »idun hvilken
aiöugil läsare annonserna förskaffa tidningarne.
Mllstnrvllrket i ilen engelska prässen Ur och förblir
som bekant tidningen „Tlmes". Man står singön af
häpnad inför dessa tolf tätt trykta sidor, af hvilka 84
timmar förut intet var skrifvet., uppfunnet öller upplefvadt.
Telegrafen bar bragt en (instörtning & bann i prllssens och
publikens vanor: alt aorn är äldro än 24 timmar nnsos
gammalt, neil lilnar oj mödan att inrapportera. OeksA ha
do stora Londonbliulon korrespondenter i alin Europas större
städer och dessa telegrafera hundra och tusentals ord
dagligen till sina respektiva tidningar. Då t. ex. CHadstones
sensationella uppsats öfver liome-rnle skulle utkomma i „ North
American Keview", köpte sig ,,Times" uf tillskriftens
förläggare tillstånd att dilrnr reproducera 2,500 ord. Så snart,
uppsatsen lämnat tryckprässen telegraferades desso till
.,Times", som ögonblickligen däraf redigerade en artikel ined
ty åtföljande kommentarier. Trykt i London, skulle
talet icke snBbbare kunnat komma till publikens kännedom.
Ett, annat exempel: under den ekonomiska, finansiella
neil politisk» kris som härjade i Buenos-Ayros och som för
de engelska kapitalisterna medförde så olycksdigra följder,
lät, „Times" (lagligen, timme efter timme, genom en
förträfflig korrespondent telegrafera förloppet af denna kris, som
framstörtade lik en lavin. Denna lyx lindé intet land,
ingen bank kunnat, bestå sig. På två dagar utgaf ,,Time»"
37,000 ninrk, mon tack vare denna företagsamhet kunde
de kapitalister, som i Syd-Amerika innehade miljarder, följa
med rörelsen tre veckor tidigare än annars varit fallet.
irländska frågan, att de klokaste tappa hufvudet och
nedlåta sig till ett. ovänligt språk och till skamliga
beskyllningar. Detta framsteg tillskrifves de talrika
universitets-inlln, soln ini ninra inneha platser vid redaktionsbyråerna; do
allmänna idéerna Ini i dem fått förespråkare, soln uppträda
mod värdighet.
Undantag från denna hofsamhet måste emellertid
göras, så snart, fråga blir om utrikespolitik. På detta område
kvarstår dou politiska, religiösa och nationella
ofördragsamheten i hela sin styrka ocli bela sin slughet. Grunden
därför ligger 1 bristande nppfaWning af nit främmande,
samt l kollektiv egoism öller nationnlhögmod.
Äfven den mest, begåfvade engelsman, om ban
värk-ligen är engelsman ocli fått en engelsk uppfostran, är
ofdr-mogon att så försätta sig ntom sig själl, att han kunde
förstå ett främmande falk och följaktligen göra det
rättvisa. Den ingrodda öfvertygelsen om den engelska rasens
öfverlägsenhet förlamar hans sinne för medkänsla och
fördunklar käns klar-blick. Också prässen har i detta afseende
talrika brott på sitt samvete; inänniskorätt aktris blott, då
den öfverensstämmer med brittiska intressen.
I släptåg efter de dagliga tidningarna komma
son-dags- och vockobladon, de först nämda, skrifna för folket,
resumera veckans tilldragelser och bjuda på en diger
patetisk roman som lektyr pä den oändligt långa söndagen;
de andra äro afsedda för kapitalister, för sportsmän, för
andliga o. 8. v. „ Aoademy" är en lärd tidskrift, „Atheneum"
SCEN FRÅN RYSKA ESKADERNS BESÖK I TOULON.
assoeiationsandnn. Lånebiblioteken ocli klubbarna, falkels,
bourgeoiains och adelns olika klubbar, sörja för
förläggarnas öde och tidskrifternas åtgång.
Ofveralt, 1 de minsta byar som i de största städer,
finnas lånebibliotek till billigt pris ocli ytterst få äro de
familjer som icke hvarje vecka få sig tillsända en packe
böcker och tidskrifter, där hvar och en kan välja efter
behag. Det fnns en man, som förstod donna sina landsmäns,
törst och viste draga lordcl däraf. lians namn liar blifvit
ryktbart. Det var Mndie. Han inrättade i London en
stor ccntralagentur för böcker som jnat nt-gått nr prässen
och därifrån spridas bland abonnenterna i hela riket. Det.
var ban, som uppfann det. cirkulerande lånebiblioteket.
Abonnenterna betala 100 mark om året och erhålla hvarje
vecka för denna summa en stor packe nyss utkommen
lite-ratnr, aom ile sedan efter genomläsning återsända. Mtiilie’s
krets af kunder är så talrik, att ban ofta slår embargo på
en hel och till och med på flera npplagor af ön ny bok.
Och klubbarna sednn! Det vimlar af dem ocli alla
prenumerera på de stora tidningarna och tidskrifterna.
Ett bevis på i hvilken grad läsohnngem gripit
omkring sig finna vi i de s. k. „Free Libraries" eller
offentliga gratisbibllotek. Redan år 1850 utkom en bill, som
bemyndigade stadsfullmäktige att i hvarje distrikt uppsätta
ocli underhålla folkbibliotek. Men sympatierna för dessa
mognade endast långsamt. Då emellertid de demokratiska
viudarna började blåsa öfver England tog saken en annan
vändning och i våra dagar har rörelsen stark fart. Från
1887 till 1890 ha 70 folkbibliotek uppstått; ensamt
London, som år 1885 blott hade två, eger nn nitton sådana.
Carlyle, som fordom med bitterhet utropade: rhvarje stnil
har sin polis och sitt fängelse, hvarför ha de icke också
sitt bibliotek!" sknlle belt säkert nu vara tillfreds med
sakemas tillstånd i sitt land. Biblioteken ha blifvit
oumbärliga. Folket fordrnr sådana och voterar och betalar för
derå» nppsättande. Vanligen äro de inrymda i värkliga
palats och i de stora städerna strömma dagligen flera tusen
personer af och till i do rymliga, luftiga, väl upplysta
läsesalarna. De arbetande klasserna ha med ifver kastat sig
öfver detta tillfälle till att läsa och då bibliotekon
öfverhufvud taget bli uppsatta med omdöme och omsorg, inser
man lätt hvilket ineJol till andlig förkofran som där
ställes den engelska nationen till förfogande.
I namnen,
Oouorn sin otroliga företagsamhet, sina enorma
kapitaler och sina redaktörers arhetsifver och in tel lig ens
fdr-värkligur di n stora Londontidningen hälften »f ilet valspråk
Lörd Boebery föreslog den — den utvecklar mod. Hvad
augår den andra hälften d. v. s. rättvisan, så iakttages
äfven den genom ilen ton binden anslå. Redaktörerne äro
genomträngda uf ou känsla af ansvar gentemot, sina
fullmäktige och sin publik. Namnet på den tidning, »om en
gång förskaffat sig rykte, är en dyrbarhet, sinn måste
skyddas och omhuldas med samum pietet som nånsin de gamla
»olida huudtilshnsnu». Ocli det Ur icke ung med litt
tidningen väl förvaltar sina affärer, den bär älven ett
moraliskt unsvar, »om tryckof tyngre ju inur spridd tidningen
är. Öfver hufvud taget bilres detta ansvar med värdighet och
redaktörerne ega i hög grad tinne för landet» högre
intressen, för del engelska namnets ära, äfvensom aktning
för de enskilde» ryktu och privutlir. Sinå umhitlotisfrågnr,
personliga polemiker, t. o. m. polemiker tidningarne emellan
förekomma iokii vidare; do ingå ej mera 1 »Ådorna,
engels-inäuuon Ini insett att „utiluniikornu äro intet och idéerna
llro alt". Endast ledaren är stämplad af de åsikter, »om
känneteckna det purti tidningen tillhör, resten är
dokumen-ter no|l alla debatter i parlamentet cUar annorstädes
återgifva|| utan minsta kommentar.
I allmänhet utmärker »ig prässen genom ett
lidelsefritt, holsMiit ocli artigt språk. T. u. m. politiska
motståndare lieliiiinllu» så vidt möjligt är med rättvisa och
humanitet. Endast undantagsvis händer, såsom I den ömtåliga
ett oöfverträfflig! möustor lör kritiska uppsatser, Den
senare existerar sedan ett århundrade tillbaka och liar nu
mor», tack vare publikens bistånd, fullkomligt ufskuddnt
det köpslåeudo reklumsystom, som fordom vidlådde den.
Revyerna skrifvas för dou publik, som tänker oeh handlar,
du s. k. „Miigazines" äro afsedda för att underhålla och
betinga sig mycket lägre pris.
Då dou ougelaku publiken slttknr dan na mnssa
tid-ningsliterutur, tycker inau dou icko skulle ha tid öller
kraft att läsa dof soln skrifves f»r att lllsns, ej för att
genomögnas. Man tycker böckerna borde trllda i
bakgrunden och försvinna. Mon så är icke fallet. 1 England äro
de nya böckerna talrikare och mera lästa än nånsin förut.
I fltor-Britaniiieii tryckas hvar,jo år 8 å 9,000 volymer,
d. v. s. 25 volymer om dogen.
Uöcker äro endera myckel dyra öller mycket billiga.
Don första npplngnn betingar »Ig alltid ott högt pris —
lä å 15 mark volymen — ty utstyrseln lir
utomordentligt omsorgsfull, men har boken framgång, tryckes inoiu
året ön populär upplaga till billigt pri»,
öodtköpsuppla-gorua uf klussikeruu äro utmärkta oeh otaliga. Shakspeare
fås filr It penco, Diokens Air 4 penco volymen. „För
priset på en |mtl kan ui skuffa er ett bättre bibliotek Un
peuiiingofurslariio under niedoltiiloii I" sade Lörd Rosebery
nyligen vid invigningen af nn läsesal.
Men de dyru böckerna, de otaliga tidskrifterna, hnr
finna de afsättning’!1 frågar läsaren. Här ingriper ånyo
ilen i det ougelsku samhället «å mäktiga och välgörande
Sfilla existenser.
A/ Herman Hang.
En liten biväg ledde ned till linset, en liten biväg med
pilträd på iimse siilor och besntt med mycket stora stenar,
som sknlle hafva gjort åkandet med vagn farligt, hvilket
ju dock i det stora bela icke betydde något, ill aldrig någon
vagn färdades lilngs vägen. Pastor Skeel höll sig nämligen
hvarken vagn eller hästar, och om ban skulle ut 1 socknen
eller om hans hustru skulle till byn fur att göra uppköp,
måste de alltid gå till fots, ifall icke sockneprästen erbjöd
honom plats i sin kalesch i ersättning för något barndop,
som hans kollega i lians ställe hade förrättat ute i sockuon.
Sockneprästen var en tämligen kraftfull och maklig man,
som hade föredragit en mindre vilrkningskrets med endast
en kyrka framför en större med två, och ban tykto ickø
om barndop heiuniu i linsen. Dessutom hade ju den diifvo
Skeel intet att försumma: hans grönländska psalmbok blefve
; tids nog färdig. Därför sågs pastor Skeels böjda gestalt
icke sä sällan i full ornat vnndra fram och tillhaka hem
igen längs den lilla vägen med pilträdon och ile stora
stenarna, stundom för att döpa, stundom också för att bringa
an döende den sista trösten. Och då lian sålunda gick för
att utöfva sitt heliga ämbete, såg ban så lycklig lit, ult
man nästan var böjd att gifva sockneprlUteii rätt, då lits.ii.
litet oenBo med läkaren, menade, att det, vore en välgärning
att jaga den döfve mannen lit i ett hundvUder med snöslugg
och hagel och en bitande nordlig vind.
Eljes var pastor Sked nästan alltid hemma. Iluua
döfliot generade honom, och liau ville ogärna fal|u till
besvär. Dou var också orsak till, utt ban förra vintern baile
afsiigl sig de spelpartier han tillika med sockiioprUdeu
och läkaren hittils tagit dol uti. 1 det bela tykto] han om
att få sig ett litet parti 1’hoinbre, men lilius hustru hådn
märkt, att ban föreföll de undra besvärlig. Sålunda beslöt
han sig med en resignerad suck att första tisdag sllmlu
återbud, och för Irumtideii blef Inspektorn, den mud ||nare
hörsel begåfvade, tredje mannen.
Skeel stuuunde hemma i sitt etnografiska niusenni, som
läkuivus unga fra skämtsamt kallade hans bas. Och detta
var vilrkligen nästan ett: museum, en förunderlig samling af
gammaldags, obekvUmu möbler; stolar med raka, liögu
ryggstöd; plumpa, »le|a skåp med den traditionella gulrlnuden
från kejsardömets tid; gamla, gulnade porträtter med
anletsdrag, hvilka mun knappast kunde urskilja; kinesiska
träsniderier, hämtade uf an släkting till hans hustru från
Oon-fttcii kornland; solfjädrar o«h gäckande askar, hvilka alltid
gömtits Inom sig en ännu mindre, en sidenkappa gjord för
en kinesisk skönhets räkning, en målning af styrmannen,
målad med kalla, klara färger oeh med kinesögnu; rader
uf långa pipor med dyrbara, målade hufvuden, Napoleon
oeh .fosefluo oeh marskalk Ney, ombundna med »cgelgurn.
Därtill Hunn alla do grönländska sakerna;
Hjdnrduiisniat-torna ocli de konstfärdigt arbetade lumpskUrmarne, gjorda
af (|ådrar; stora fågelägg och mjuka skinn; kuifvnr och
husgeråd, oeh så ban» prästgård där uppe, skuren undor
låugu dagar vid Iranlnmpans sken och med en enda knif;
takel, kan lyftas bort och inne 1 hvardagsrummet »tår hvarje
enskild möbel, »tyaktlgt afbildad på dets rätta plats. Oolt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
