- Project Runeberg -  Tiden går : levnadsminnen / I /
23

(1931-1941) Author: Janne Nyrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantliv och åkerbruk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Lantliv och åkerbruk

diga klövern och timotej en. En man sätter sig på
skördemaskinen, och vid dess klirrande musik åker han efter
ett par hästar fältet runt, tills allt är nedmejat. Med
moderna verktyg skötes allt maskinellt, och det hela
erbjuder just ingen poesi eller tjusning. Annat var det för
femtio år sedan. Du ser 8 à 10 man på en medelstor
gård gå åstad i tidig morgonstund, medan det ännu är
svalt och daggen ligger frisk och rik. Alla bära de en
lie på axeln och sina brynverktyg i handen. I deras spår
följa de unga flickorna med var sin rävsa och ett och
annat krus med förfriskningar. De vita dräkter, man gärna
bar under skörden, gjorde bilden ännu mer illustrativ och
tilltalande.

Hör nu! När alla kommit i gång med arbetet, gå liarna
genom gräset i fullkomlig och fast takt. Med en
gemensam segerton lägges tusende och åter tusende grässtrån
till marken. »Moen» växer i längd, tills alla uppnått andra
sidan av ängen. Linjerak måste den ock ligga där,
annars har fördrängen inte varit vuxen sin uppgift.
Återgången sker på samma sätt, varvid fördrängens »mo»
blir fördubblad och reser sin kamm högre än de övriga.
Flickorna följa så småningom efter med sina rävsor och
slå ut mokammarna, så att gräset kan torka i solen.
Muntert samtal underlättar arbetet.

Det hela verkar så lockande för den, som en gång varit
med därom, att då man ser en sådan rad av slåtterkarlar,
vill man vara med. Ett minne dyker upp för mig. Jag
hade varit borta några år och kom just hem under
höskörden. Far och jag gingo ut för att se på hur mina
unga bröder och arbetarna mejade gräset på en äng. Jag
sade: »Far vi gå och ta oss var sin lie och följa med
nästa skår». Vi gjorde oss redo, men ställde oss för säker-

23

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:41:04 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidengar/1/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free